Jag ser att Macron jämförs med Francois Mitterand. Det är inte fel. Mitterand stod klart till vänster om Macron. Men representerade också ett löfte om en kulturrevolution. Hans ekonomiska politik misslyckades i vissa avseenden, men inte alla. Under hans år blev Frankrike ett modernt land. Och tillsammans med Konrad Adenauer är han den regeringschef som betytt mest för Europatanken.

I Sverige är alla kommentatorer fixerade vid Macrons löfte att göra arbetsmarknaden mer flexibel. Vad de inte säger är att han säkert skulle importera hela den svenska arbetsrätten och arbetsmarknadspolitiken utan att ändra särskilt mycket. Han är ingen Lööf eller Björklund som vill riva ner allt.

Viktigare är att Macron lyckas med en ny fransk kulturrevolution. I det avseendet en repris på Mitterand.

Landet behöver en samhällsekonomi riggad på annat sätt. I dag verkar den olyckligt riggad på monopolkapitalistismens villkor. Den behöver skifta mot en som gynnar små växande företag inom framtidens företag. Frankrike behöver en ny näringspolitik. Justeringar av arbetsrätten kan säkert behövas, men det är antagligen andra åtgärder som är viktigare.

Frankrike behöver också öppna sig för omvärlden, i synnerhet resten av Europa, på ett nytt sätt. Inte på sina villkor, utan på omvärldens villkor. Frankrike är i dag sorgligt isolerat på en rad områden: forskning, samhällsdebatt, kultur.

Jag började resa till Frankrike i början av 1980-talet, under Mitterands år. Då framstod Paris som modernitetens europeiska mittpunkt. Staden var full av hypermodern teknologi. Elektroniska maskiner och automater fanns överallt — vem minns inte Minitel?. Inget land var så tidiga med betalkort. Tunnelbanan var ett underverk. Nya konstiga hus byggdes. Designen av vardagsföremål var futuristisk. I dag är Paris ett museum. Hela känslan av att vara en spjutspets mot framtiden har fallit bort. Frankrike har blivit ett land för turister som söker äldre idyller.

Macron behöver också återerövra Frankrikes Europapolitiska energi. Hollande ville, men saknade kraft. Tyskland behöver en mer välfärdsinriktad partner, som de franska socialisterna alltid varit. Macrons program fullsöljer Mitterands. Han vill ta nästa steg, mot ett socialt och federalt EU. Äntligen.