Min första egna bok var en essä där jag samlade ihop mitt långa engagemang för palestinierna i en kombination av essä och reportage. Idén var att visa hur berättelser (historieskrivning, reportage, romaner och djupt liggande föreställningar) skapar vår bild av Palestinakonflikten. Jag läste svenska reseskildringar från Palestina, bland annat Fredrika Bremers, Herbert Tingstens och Agne Hamrins. Jag argumenterade för att Israel, i skuggan av fredsprocessen, var indragen i en strid om sin egen historia, sin nationella berättelse, där händelserna 1948 stod i centrum. På samma sätt började palestinierna skriva om sin historia. En stor del av boken handlade också om arabvärldens historiska förhållande till Europa som jag funderade över under en resa genom Syrien och Libanon. Skildringen slutade i Palestina dagarna före det första (och hittills enda) palestinska valet på Västbanken och i Gaza. Framtiden var oviss, men inte hopplös. En helt central poäng med boken var att placera konflikten i ett kolonialt sammanhang. Palestinakonflikten är en kolonial, fredsprocessen en avkolonisering.

Stig Hansén i Sundsvalls tidning: ”Wirtén vet att bakom varje tal och antagande finns människor och han lyfter fram dem när han ska berätta om den bökiga historien.”

Ingrid Elam i Göteborgs-Posten: ”Det vilar ett vemod över Wirténs reserapport.”

Mikael Löfgren i Dagens Nyheter: ”Det här är en av de mest stimulerande böcker jag läst på länge. Den ger sig rakt in i en av samtidens mest komplicerade politiska konflikter med kunskap, engagemang och konsekvens i hållningen som väcker både beundran och massor av tankar [ … ] Det är en bok som brinner.”

”Berättelserna” är slutsåld.