(Expressen 27/5 2023). Äntligen är det sommar igen. Koltrastarna sjunger i gryningen. Syrenerna blommar. Snart kommer långa lediga dagar för läsning och lyssning. Litteraturen har alltid hört samman med sommarlov och semester. Men bakom varje bok finns en författare och många gånger även en översättare. Tyvärr är läget för oss ytterst allvarligt. Och vi måste … Fortsätt läsa Varför ska vi vara sämre än Norge?

(Expressen, 16/5 2023). BEIT UMMAR. Glöm tvåstatslösningen mellan israeler och palestinier. Den är avskaffad, av verkligheten. Bosättningarna ligger nu överallt, en del stora som städer. De judiska bosättarna har mångdubblats. Det finns inte längre något sammanhängande land för en palestinsk stat.                 Nu pratar alla palestinier jag möter i stället om en stat för två … Fortsätt läsa Palestinierna pratar nu om en stat för två folk

(Expressen, 13/5 2023). NABLUS. Jag har alltid tänkt mig Nablus i sliten svart skinnjacka. En stad med hård attityd. Alltid beredd till motstånd mot ockupanterna. Ingen tjafsar med Nablus.                 Balata är stadens största flyktingläger. Här bor nu barnbarnen till de som tvingades på flykt 1948. Gränderna är trånga. Husen klättrar på varandra. I ett … Fortsätt läsa Alla palestinier jag hör misstror myndigheterna

(Expressen, 10/5 2023). JERUSALEM. Efter 28 år är jag tillbaka. Glansen från Klippmoskéns kupol gör mig lycklig. På natten kommer ljuden med minnen: hundskall, rop, avlägsen musik. Sedan läser jag morgontidningen. Två unga miltanter skjutna av israelisk militär. I norra Israel har en palestinsk kvinna mördats av en rasist på jakt efter offer. En oskyldig … Fortsätt läsa Alla vet att nuläget i Jerusalem är ohållbart

(Expressen, 20/2 2023) Läsning och böcker har på bara några år blivit politiska krisfrågor. Fyra kulturministrar på raken har låtit lika bekymrade över utvecklingen. Deras oro är naturlig. Den skrivna litteraturen har fundamental betydelse för ett öppet samhälle. En demokrati kan inte förstå sig självt utan både det litterära arvet och fortsatt skrivande. Samhället och … Fortsätt läsa ”De vackra orden står oss upp i halsen”

(Sydsvenskan, 12/2 2023). Att lyckas skriva en berättelse som rymmer en helt annan är en svår konst, som ett litterärt trolleritrick. Det kräver ett fingerfärdigt och välplanerat detaljarbete. Författaren måste skriva med absolut kontroll. Den alternativa historien kan utspelas i marginalen – i läsandets ögonvrå – eller uppenbaras i en avslutande vändning där berättelsen plötsligt … Fortsätt läsa Afrikanska soldater som slogs för kolonialmakterna suddades ut ur historien

(Sydsvenskan, 26/1 2023). Recep Tayyip Erdogan har känt sig kränkt nästan tre veckor i rad. Det har utlöst en chockvåg genom de svenska regeringskvarteren. Ett land som alltid uppfattas som eftertänksamt, nästan lite trögt, har plötsligt drabbats av akut förvirring. Vad är det som händer?                 När demonstranter nyligen hängde upp en docka med Erdogans … Fortsätt läsa Vad är det som händer med Sverige?

(Expressen, 25/1 2023). ”Afghanerna” är en berättelse om två länder i ett gemensamt. Oförenliga. Oförsonliga. Helt utan ömsesidig förståelse. Det ena landet är radikalkonservativt med könsbestämd apartheid. Det andra strävar efter rättigheter i ett öppet samhälle. Poängen med Åsne Seierstads nya bok är att detta inte bara handlar om abstrakta idéer och samhällsideal, utan i … Fortsätt läsa Hos Åsne Seierstad blir talibanen begriplig

(Expressen, 15/12 2022). Berättaren är en fattig gammal marockansk kvinna. Malika. Hon är lika omedgörlig som hård ek, och hennes hänsynslösa vilja till ett bättre liv blir till ett fängelse.                 I en kommentar skriver författaren Abdellah Taïa att Malikas röst är hans egen mors. Men omvandlad till romankonst. Hennes röst är egentligen Taïas. Och … Fortsätt läsa I Marocko var han ”bögen” – och Frankrike ”araben”

Kära vänner, ni som har samlats här i dag. Och alla andra också. Förra gången jag stod här och höll tal var läget fruktansvärt dystert. Då undrade vi hur länge Ukraina skulle kunna försvara sig? Nu vet vi att ukrainarna inte bara kan stoppa den ryska armén. Utan också driva den på flykten. Nu är … Fortsätt läsa Tal utanför Rysslands ambassad, 26/10

(Expressen, 21/9 2022). Man måste dra en tydlig linje mot partier och rörelser som saknar demokratisk trovärdighet. Det spelar ingen roll hur starkt stöd de får bland befolkningen. Inte heller om man riskerar att framstå som ”förlorare”. Linjen behöver ändå vara kompromissfri: inget samarbete, inga förmildrande omdömen.                 Jag har svårt att förstå vad kritikern … Fortsätt läsa Jag tänker fortsätta kritisera SD

(Expressen, 17/9 2022). Efter lite letande hittar jag en upptrampad öppning genom den kompakta växtligheten. De meterhöga torra och vissna blommorna rasslar i den heta augustivinden. Slånbären påminner om halvmogna svarta oliver. Stigen slingrar sig uppåt längs branten. Stadens buller försvinner nedanför mig. Över några renfanor fladdrar en svärm blåvingar. Jag har inte sett sådana … Fortsätt läsa Låt topparna lysa i mörkret

(Sydsvenskan, 14/9 2022). Alla behöver läsa Nicolas Lunabbas ”Blir du ledsen om jag dör?”. Alla. I synnerhet efter en valrörelse där man pratat på autopilot om unga män som skjuter skarpt i fattiga stadsdelar. I hans bok blir nämligen allt äntligen på riktigt. Den sociala verkligheten väller in. Vilken lättnad. Plötsligt står pojkarna där med … Fortsätt läsa Alla behöver läsa den här boken

(Författaren, nr 3/2022). Litteraturen finns överallt. Den filmatiseras, dramatiseras och blir inläst. En del lyssnar flera timmar varje dag, som om romaner vore spellistor på Spotify, andra somnar med dem i öronsnäckorna. På närmaste välgörenhetsdrivna loppmarknad kan man köpa en kasse klassiker för några hundralappar. I bokskåpen vid min pendeltågsstation är de gratis i ett … Fortsätt läsa Utan böckerna är vi lallande småbarn

(Expressen,13/9 2022).Jag hade feber när jag började läsa. Det var ett passande tillstånd. Jag kunde enkelt sjunka ner i texten och övermannas av mardrömmarna.                 ”Oceanen” är en roman om Jean–Jacques Rousseau där han är plågad av sin kropp, omvärldens hat och skammen att ha lämnat bort tre barn till adoption. Steve Sem–Sandberg fångar upp … Fortsätt läsa Rousseau har stora problem med att pissa

(Sydsvenskan, 12/9 2022). I november 1942 föll regnen över kriget. Det var underkylt vid Stalingrads förorter och en varm ridå längs den farliga Kokodastigen på Nya Guinea. I Berlin medförde de en känsla av annalkande nederlag. En söndag när syskonen von Kardoff ställde in radion på de förbjudna nyhetssändningarna från BBC rapporterades att allierade styrkor … Fortsätt läsa Peter Englund lyckas mirakulöst fånga krigets flytande osäkerhet

(Expressen 15/8 2022). Valrörelsen har blivit en lavin av icke-återvinningsbara sopor. Visserligen har valkampanjer aldrig varit vackra och sällan särskilt upplysta, men årets har passerat gränsen för det värdiga. Är det här framtidens Sverige?                 När Liberalerna föreslog att barn ska testas i svensk språkuppfattning redan vid två års ålder och föräldrarna hotas med orosanmälan … Fortsätt läsa Årets valrörelse är en lavin av sopor

(Expressen, 9/8 2022). ”Djävulsgreppet” är ett drama i två akter med så olika stilarter att det behövs en längre paus mellan dem, för mental förberedelse. Den första är ett fastlåst kammarspel med tilltagande syrebrist. Den andra påminner om en skönt galen b-filmsrulle i technicolor. Båda lika tillvridna av patriarkal demoni, av en okontrollerat våldsam ondska. … Fortsätt läsa Lina Wolff har skrivit en galen b-filmsrulle

(Expressen 21/7 2022). Det dröjer innan man förstår. Först verkar ”Eurotrash” vara en frätande komedi. Sedan utvecklas den till en melankolisk meditation över passerat liv. Men inget står egentligen klart innan den släcks ner, i en överrumplande slutscen.                 Man kan helt enkelt inte lita på Christian Kracht. Det gäller att vara misstänksam. Texten är … Fortsätt läsa Jag blir åksjuk av denna roadtrip

(Sydsvenskan, 18/6 2022). Sverige väntar på sitt första riktiga gated community, en stadsdel med inplanerad grind och mur. Det är nog bara en tidsfråga. Tidsandan rör sig ju mot rädsla, misstro och längtan efter kulturellt likriktade gemenskaper – förutsättningarna för alla grindsamhällen. Man hör redan argumenten viska i vinden: förr kunde vi leva utan grindar … Fortsätt läsa Staketen i Malmö är ett attentat mot den öppna staden

(OBS Essä, Sv Radio, 13/6 2022). De senaste trettio åren har varit liberalismens epok. Den har vunnit på alla fronter. Men om man ska vara mer korrekt, och det är viktigt i sammanhanget, så är det en specifik riktning inom den annars vittförgrenade liberalismen som dominerat, den så kallade nyliberalismen. Huvuddragen är vid det här … Fortsätt läsa Liberalismens kris

(Svenska Dagbladet, 12/6 2022). I juni 1950 installerade sig femton unga män på ett nybyggt vikingaskepp i Sörmland. De skulle segla söderut, först till Rotterdam och sedan via floder och kanaler vidare till Paris. Sverige följde dem. Kvällstidningarna satte stora rubriker. Den här gången signalerade vikingaskeppet inte plundring, utan kom med bud om fred, frisksport … Fortsätt läsa Vikingatragedin: ”Skakad över hur fängslad jag blir”.

1. Förnuftet behöver tid. Det framkallas kommunikativt, i mellanrummen mellan människor, som en pågående process. Natofrågan har däremot avgjorts som en hastig inandning under hårt tryck över bröstet. Så fungerar politiken ibland, men i det här fallet har meningsbildningen knappt ens påbörjats, med argument som inte är särskilt övertygande — varken de för eller de … Fortsätt läsa När Sverige går med i Nato går jag med i Svenska Freds

(Expressen, 9/5 2022). Nordens huvudstäder har fått nya spektakulärt vackra och funktionella bibliotek: Helsingfors, Oslo, Köpenhamn. De markerar litteraturens värde för samhällslivet.                 Men inte i Stockholm. Här nöjer man sig med Gunnar Asplunds bibliotek på Sveavägen. När det invigdes 1928 var det ett litteraturens tempel. Nu är det trångt, föråldrat och långt från rimliga … Fortsätt läsa Varför ska Stockholm vara sämst i Norden?

(Expressen, 29/4 2022). Kriget i Ukraina har aktiverat en gammal fascination för stora imperiers sönderfall. Vi älskar de där berättelserna. De verkar utgöra en stomme i vår tolkning av världshistorien. Nu ställs frågan om de utbrända pansarvagnarna på de ukrainska vägarna är tecken på det ryska imperiets sammanbrott. Utlöstes det ryska angreppet av det amerikanska … Fortsätt läsa Imperiernas död är inte en intressant berättelse

(Tal när jag tog emot Eva Bonniers stipendium för min bok om Elin Wägner, Nedre Manilla 20/4 2022). För sju år sedan lärde jag känna Elin Wägner, en smula. Hon höll distansen. Jag har aldrig kunnat tilltala henne med bara förnamnet.                 Men hon hade en envis röst, som inte ville släppa taget. Jag misstänker … Fortsätt läsa Tal om Elin Wägner

(Expressen, 16/4 2022). Det första man möter är Mahatma Gandhi. En meter hög. Skuren i trä 1936 av Bror Hjorth. De gula glasögonen lyser. Han är laddad av energi, lutar sig lite fram, tränger sig på, har något livsviktigt att säga. Då var det krig i Spanien och snart i hela Europa. Nu skulle figuren … Fortsätt läsa Pressbyrån vägrade sälja protesterna mot nazismen

(Sydsvenskan 2/4 2022). I augusti 2019 publicerade New York Times helgmagasin ett specialnummer om slaveriets betydelse för USA:s historia. Det kallades ”The 1619 Project” och markerade att det gått exakt 400 år sedan de första afrikanska slavarna anlänt till Virginia med skeppet White Lion. Projektet var en ovanlig satsning med texter av journalister, historiker och … Fortsätt läsa Slaveriforskningen som förbjuds i amerikanska skolor

(Expressen 29/3 2022). Rysslands angreppskrig mot Ukraina, som inleddes för åtta år sedan, är naturligtvis mycket enkelt att ta ställning till. Det är kriminellt. Vladimir Putins maktutövning är inte heller svår att identifiera. Den vilar på krigsbrott och krigskyrkogårdar, på människors sorg och saknad, på uppmaningar till soldater att döda och döda urskillningslöst – Groznyj, … Fortsätt läsa Liljestrands raseri är just det jag oroar mig för

(Expressen, 24/3 2022). Varje dag kollar jag svenska analyser och kommentarer om Ukraina. Men det är något konstigt med dem. Alla rör sig i samma riktning. På kultursidorna har jag läst långa rader av mobiliserande solidaritetsartiklar. Inget fel på dem. Jag delar ståndpunkterna. Jag har hållit tal på protestmöten. Jag har kallat Vladimir Putin för … Fortsätt läsa Debatten om Putins krig är en ekokammare

(Sydsvenskan, 19/3 2022). På morgonen efter Donald Trumps valseger tog Valeria Luiselli på sig en t-tröja med texten ”Flyktingar välkomna här”. På pendeltåget till jobbet på Long Island satte hon sig demonstrativt mitt emot en man med Trumpkeps.                 En typiskt meningslös gest från Facebookgenerationen. Eller hur?                 Men efter att ha läst hennes briljanta … Fortsätt läsa De ensamkommande barnen hemsökte Valeria Luisellis drömmar

(Tal vid protestmöte utanför ryska ambassaden, 16/3 2022). Vladimir Putin är en mördare.                 Det är ingen nyhet. Eller borde inte vara det. Hans maktutövning vilar på krigsförbrytelser och krigskyrkogårdar, på människors sorg och saknad, på upprepade beslut att soldater ska döda och döda urskillningslöst.                 Vi kan hans historia: Tjetjenien, Georgien, Krim och östra … Fortsätt läsa Putin är en mördare

(Sydsvenskan, 10/3 2022). Varje morgon väcks jag av en gammeldags klockradio. Det första jag hör är rapporter om nya ryska angrepp mot bostadsområden i Kyiv och Charkiv. Ute lyser morgonsolen, men inuti mig är det mörkt. Var kan man längre finna något hopp?                 Jag tänker inte i första hand på det känslomässiga hoppet, utan … Fortsätt läsa Var är vår tids vapenvägrare?

(Tal vid protestmöte på Sergels torg, 2/3 2022). Förtvivlad har jag de senaste dagarna letat efter hopp. Jag är inte ensam. Vi är många som gjort det. I synnerhet i Ukraina. Säkert också i Ryssland. Men det är inte i första hand det känslomässiga hoppet jag letat efter. Utan hoppet som princip, för livet och … Fortsätt läsa Mot den ryska militära invasionen av Ukraina

(Expressen, 28/2 2022). Nu är det äntligen sagt. I mitten av mars 2020 borde Sverige tillfälligt ha stängt ner besökstäta inomhusmiljöer – gallerior. restauranger, idrottsanläggningar och frisörer – för att bromsa smittspridningen. Slutsatsen kommer från Coronakommissionen. Ni kan läsa den själva, redan på sidan 24 i slutrapporten (SOU 2022:10). De påpekar också att munskydd borde … Fortsätt läsa Coronapolitiken styrdes från en manlig maktbunker

(Sydsvenskan, 20/2 2022). Hösten 1847 avskaffade Sverige slaveriet. De svenska slavägarna på S:t Barthélemy fick full kompensation av staten. De tidigare slavarna fick däremot inget alls.                 Att Sverige under 93 år hade en koloni i Karibien har inte varit någon hemlighet. Jag snappade upp det i skolan på 1970-talet. Men vad som aldrig diskuterats, … Fortsätt läsa Människoödena på S:t Barthélemy bör infogas i allmänbildningen

(Expressen, 16/2 2022). Vad vill Magdalena Andersson med socialdemokraterna? Vi är många som undrar. Hon befinner sig på en unik nollpunkt, efter att partiet under hennes företrädare tömts på meningsskapande innehåll. Hon kan peka ut en ny riktning. Välja väg. Vilken chans.                 I förra veckan kom svaret. Dagens Nyheter bad henne då precisera sitt … Fortsätt läsa Statsministerns flirt med ”svenskhet” är förrädisk

(Expressen, 2/2 2022). Statsvetaren Peo Hansens nya bok borde väcka en storm. Han försöker ju med maximalt eftertryck vederlägga den offentliga ”sanningen” att flyktinginvandringen är en ekonomisk belastning. Men jag hör inga upprörda motattacker från varken ekonomer eller opinionsbildare. Kanske för att tystnad är en beprövad härskarteknik? Men visst, ”Migrationsmyten” är ingen snabbläst pamflett. Den … Fortsätt läsa Boken om invandring som ingen vill prata om

(Expressen, 20/1 2022). För några årtionden sedan skrev läkaren och författaren Georg Klein att svenskarna var fredsskadade. Påståendet var en aning provocerande. Att Sverige stått utanför de europeiska krigen betraktade de flesta som en välsignelse, inte som en skada. Men Klein visste vad han skrev. Han hade kommit som flykting 1947. Han gjorde sedan yrkeskarriär … Fortsätt läsa Invandringen har läkt den svenska fredsskadan

(Expressen, 12/1 2022). En av Europas mest intressanta musiker bor i Norge. Men i Sverige har ingen hört talas om honom. Det är typiskt men ändå besynnerligt. Han heter Nils Økland. I årtionden har han mejslat fram ett allt mer säreget musikaliskt landskap: kargt, risigt, melankoliskt. Han gör det i folkton med en hardangerfela, men … Fortsätt läsa Varför vet ingen i Sverige vem han är?

(Expressen 3/12 2021). Det är skrämmande att registrera hur Moderaterna äts upp av Sverigedemokraterna. De viker sig på punkt efter punkt. Först städade de undan Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs historiskt framgångsrika strategimapp. Nu faller även äldre fundament sönder: Carl Bildt, Gösta Bohman — hela det moderna arvet. Under 1980-talet lyckades Moderaterna erövra rollen som … Fortsätt läsa Kristersson låter som Kalle Anka på julafton

(Sydsvenskan 27/11 2021). Ingen kan veta hur allvarlig den högerpolitiska utmaningen mot demokratin egentligen är, förrän efteråt när striden är över och historien skrivs. Den aktuella BBC-dokumentären ”Stormningen av Kapitolium” på SVT Play är i det avseendet en upplysande skräckfilm från verkligheten. Efter timmar av hårda strider (två döda och flera skadade), när konfirmeringen av … Fortsätt läsa Det räcker inte att ”slå vakt” om demokratin