(Göteborgs-Posten, 16/6 2026). En lång bluff är en strategi i pokerspel. Om man får dåliga kort försöker man få de andra runt bordet att tro motsatsen. Man spelar med så hög svansföring att de viker ner sig.                 Sedan några år är svensk samhällsdebatt helt infångad av en sådan lång bluff. Jag hör den varje … Fortsätt läsa Den långa bluffen

(Expressen, 12/6 2026). Det är inte Tidöavtalet som förändrat Sverige. Nej, det är den mer omfattande normaliseringen av Sverigedemokraterna och deras invandringsfientliga nationalism som lagt om landets färdriktning. De har blivit bestämmande mittpunkt för en ny konsensus. Tidöavtalet accellererade en redan rullande värderingsförskjutning.                 I en ny bok försöker Sydsvenskans tidigare politiska chefredaktör Heidi Avellan … Fortsätt läsa SD har inte förändrats – men det har Sverige

(Expressen, 1/6 2026). Det är nu hundra år seden konstnären Alexander Calder första gången kom till Paris. Han tog med sig den amerikanska friheten;  lättheten,  leken och den suveräna individen. Han kom till ett Europa som fortfarande styrdes av män i cylinderhatt. Föråldrat. Stelt. Orörligt.                 Bara några år senare ställde han ut sina berömda … Fortsätt läsa Det är vårt fel att Trump förstör USA

(Expressen, 16/4 2026). Viktor Orbán är utslagen. Men i Sverige fortsätter en hemmasydd ”orbanisering” av samhället. Inte lika dramatisk som i Ungern, men färdriktning är känns igen: den auktoritära. Och den pågår utan någon egentlig partipolitisk opposition. Kommer den ens avbrytas om det blir regeringsskifte även här?                 Som av en händelse publicerades i dag … Fortsätt läsa Sverige kör vidare i Orbans hjulspår

(Expressen, 13/4 2026). Sällskap? Javisst. En mellanmänsklig längtan som inte alltid är särskilt frigörande. Elisabeth Hjorth har skrivit en säregen roman om gemenskaper och sällskap där kvinnor söker skydd från mäns våld. Det verkar programmatiskt — vi har läst det förut – men nix, inte alls. Hjorth har alltid varit på spaning efter de smärtsamma … Fortsätt läsa Kvinnor som hämnas? Ja, men inte som du tror

(Expressen, 10/4 2026). Det sena 1970-talet var gåtfulla år. Fyllda av dunkla rörelser. Järnridån verkade orubblig. Men underlaget hade börjat röra sig. Jag hade slutat skolan och börjat orientera mig i världspolitiken.                 Nära Hötorget, på Holländargatan 9, låg maoisternas stora bokhandel Oktober. Där hängde de sedvanliga porträtten på Lenin, Stalin och Mao. Jag undrade … Fortsätt läsa Hela Sverige svek motståndets hjältar

(Sydsvenskan, 7/4 2026). Payam Moula ställer det stora idépolitiska skiftet på sin spets. Hur ska en socialist förhålla sig när de liberala värderingar som dominerat i tre årtionden på punkt efter punkt nu ersätts av radikalt konservativa och nationalistiska? Hans svar är lite överraskande: bejaka vindkantringen men gör den social.                 Moula är chefredaktör för … Fortsätt läsa Payam Moulas vision om en ny socialdemokrati är frihetsfientlig

(Dagens Nyheter, 26/3 2026). Efter elva år med hårt arbete i Västra Götalands region var det äntligen dags. Det nya sammanhållna journalsystemet Millennium var klart att köra igång. Först som ett pilotprojekt vid Södra Älvsborgs sjukhus och olika vårdcentraler runt Borås.                 På förmiddagen 11 november 2024 samlades projektledningen. Det verkade inte finnas några problem … Fortsätt läsa Ingen bakom ”Millenniumskandalen” verkade ha haft numret till en enda läkare

(Onsdagsmötet för Ukraina, ¼ 2026). Kära vänner. Ni som är här och alla andra. Men kan inte prata om krig och väpnat motstånd utan att räkna in det enkla faktum att människor utplånas. Man skjuter ju inte för att skrämmas, utan för att döda. Det är en förfärlig verklighet att männiksor dör varje dag, just … Fortsätt läsa Tal vid protestmöte utanför ryska ambassaden

(Sydsvenskan, 16/3 2026). Kanadensaren Éric Chacours hajpade debutroman ”Det jag vet om dig” har allt en vinnande berättelse behöver. Drama, passion, tragedi och längtan. Den svämmar över. Varje oväntad vändning uppenbarar nya avgrunder.                 Jag vet inte var jag ska börja för att förklara. Men Tarek är läkare i Kairo. Han har en egen mottagning … Fortsätt läsa Passion, tragedi och längtan – Chacours roman har allt och ändå berörs jag inte