Nina Bouraoui skriver med en nyvunnen känsla av försoning

Nina Bouraoui flyttade till Paris sommaren 1981. Där börjar hennes nya självbiografiska roman ”Alla människor har av naturen ett begär att få veta”. Hon var fjorton år. Hennes mamma stod inte längre ut med föraktet och hoten som riktades mot henne i hemstaden Alger. Pappan? Ja, han fanns någonstans i utkanten, ofta på resa, älskad … Fortsätt läsa Nina Bouraoui skriver med en nyvunnen känsla av försoning

Livet i en kassakö

Marie–Hélène Lafon är en lurig författare. Det är svårt att veta vad man egentligen läser. Avgörande upplysningar skymtar förbi helt hastigt, eller avslöjas i efterhand. Man behöver läsa de korta romanerna med skärpt blick. I ”Våra liv” låter hon en pensionerad bokförare fantisera om människor i en enkel matbutik. Gordana med upproriska megabröst sitter i … Fortsätt läsa Livet i en kassakö

Att läsa Anita Goldman är som att hissas ner i en mörk brunn

Anita Goldmans nya bok är en förfärlig berättelse. Bara så ni vet. Förfärlig. Att läsa den är som att bakbunden hissas ner i en torrlagd brunn och sedan se hur någon lägger dit locket så att det sista ljuset slocknar. Där är man. Ensam. I det europeiska hålet, omgiven av skrapet och gnisslet från de … Fortsätt läsa Att läsa Anita Goldman är som att hissas ner i en mörk brunn

Prata inte om Dante

I helgen förklarade trettio äldre författare i en rad stora tidningar, bland annat Dagens Nyheter, att de vill rädda Europa från ”själens och andens mordbrännare” med hjälp av Goethe och Dante. De skrev från Olympen. Har de inte förstått nånting? Eurokrisen var en avgörande vändpunkt. Sedan dess duger varken invanda paroller om EU:s förträfflighet eller … Fortsätt läsa Prata inte om Dante