(med Grethe Rottböll, Expressen, 28/3 2024). Alltsedan vi uppmärksammade att offentliga arrangemang med svensk-judiska författare och Förintelseöverlevera ställts in (DN 2/11 2023) har frågorna om yttrandefriheten varit ett växande problem. Kriget i Gaza har utlöst oacceptabla tendenser att stänga ner, i stället för att öppna upp samtalen. Både antisemitism och islamofobi har aktiverats.

                Vi har sedan en tid fått rapporter och vittnesmål om hot och hat riktat mot författare som på olika vis engagerat sig för palestiniernas sak. I några fall har arrangörer valt att ställa in samtal. När vi undersöker orsakerna får vi inga tydliga svar. En anledning man anger är dock att de inte finns pengar till nödvändiga säkerhetsarrangemang. Men i den här situationen – meningsmotsättningarna och polariseringen – måste politikerna skjuta till medel för att de offentliga diskussionerna, där olika åsikter och erfarenheter får komma till tals, kan fortsätta.

                Under den senaste månaden har författaren Athena Farrokhzads uppdrag att tillsammans med Ida Linde vara ansvarig för den populära Internationella författascenen på Kulturhuset i Stockholm, ifrågasatts. Anledningen är att hon skriver och demonstrerar till stöd för palestinierna samt tagit ställning för den så kallade BDS-rörelsen för bojkotter av Israel på grund av ockupationen. Det är inget fel att diskutera möjliga dilemman ett sådant engagemang kan innebära. Men att hävda att man inte ska kunna förena offentliga kulturuppdrag med sådana ståndpunkter leder i farlig riktning. Vilka tjänstemän är anställningsbara om de måste sakna politiska övertygelser?

                Situationen i Tyskland är ett avskräckande exempel. Sedan 2019 innebär stöd till BDS-rörelsen att man i praktiken utestängs från uppdrag vid offentligt finansierade universitet, teatrar och museer. Men samtidigt skulle bojkottbeslut vid samma institutioner också innebära inskränkningar av yttrandefriheten för israeliska forskare och författare. Filosofen Susan Neiman uppmärksammade den tyska situationen i en stor artikel i NY Review (19/10).

                Att leva i en demokrati och värna yttrandefriheten måste med nödvändighet innebära att också de åsikter man ogillar får ta plats. Det är själva kärnan. Vi kan inte förfölja varandra för att vi har olika åsikter, men däremot glädjas åt dem som delar vår uppfattning.

                När författaren och översättaren Alva Dahl nyligen lämnade in ett beställt bidrag till bokförlaget Stolpe för en antologi om läsning fick hon ett oväntat besked. I ett kort avsnitt hade hon beskrivit hur hon arbetade med en pågående översättning av Isabella Hammads nya roman. Förlaget krävde att avsnittet skulle strykas.Det motiverades med det pågående kriget. Dahl vägrade naturligtvis. Stolpe refuserade då hela bidraget. De anser uppenbarligen att palestinska författare inte ens får nämnas.

                I en lång, personlig och berörande artikel i Judisk krönika berättar poeten Hanna Rajs om hur hon utsattes för en ”virtuell hatstorm” efter att, tillsammans med några andra judar, ha skrivit ett upprop i protest mot kriget i Gaza. Hon avslutar med en fråga som i förlängningen gäller hela samhället: ”Är det verkligen så här vi vill ha det?”

                Just nu triggas hatstormarna av det ohyggliga kriget i Gaza, som utlöstes av Hamas massakrer på civila och sedan övergått i den israeliska arméns urskillningslösa dödande av civila i Gaza. Det är ett krig som måste få ett slut. Men i morgon kan det vara andra konflikter som framkallar samma oförsonligheter. De kan bara hanteras genom fortsatt yttrandefrihet. Tillåtelse i stället för förbud, samtal i stället för hot och hat är den demokratiska vägen.

Grethe Rottböll, Ordförande Sveriges författarförbund.

Per Wirtén, vice ordförande Sveriges författarförbund.