I Marocko var han ”bögen” – och Frankrike ”araben”

(Expressen, 15/12 2022). Berättaren är en fattig gammal marockansk kvinna. Malika. Hon är lika omedgörlig som hård ek, och hennes hänsynslösa vilja till ett bättre liv blir till ett fängelse.                 I en kommentar skriver författaren Abdellah Taïa att Malikas röst är hans egen mors. Men omvandlad till romankonst. Hennes röst är egentligen Taïas. Och … Fortsätt läsa I Marocko var han ”bögen” – och Frankrike ”araben”

Det gamla Jugoslavien beskrivs som ett sagoland

(Expressen, 5/10 2022) När författaren Sasa Stanisics farmor blev dement utlöstes en vilja att rädda hennes minnen från långsam förstörelse. Han gav sig ut på en minnesresa för att förstå var han egentligen kom ifrån. Hans familj. Hans ursprung. Den ledde honom från hemstaden Hamburg till en liten stenig by i de bosniska bergen, till … Fortsätt läsa Det gamla Jugoslavien beskrivs som ett sagoland

Acceptera inte hat, förakt och cancelkultur

(Expressen, 3/10 2022) En vän ringer och undrar om jag sett allt förakt som riktas mot Sven Anders Johansson på sociala medier. Nej, men jag blir inte förvånad. Är alla samtal dömda att spåra ur?                 Efter valet riktade Johansson kritik mot det han ansåg vara kulturdebattens kampanjliknande ”SD-hat”. Han verkade anse att det saknade … Fortsätt läsa Acceptera inte hat, förakt och cancelkultur

Jag tänker fortsätta kritisera SD

(Expressen, 21/9 2022). Man måste dra en tydlig linje mot partier och rörelser som saknar demokratisk trovärdighet. Det spelar ingen roll hur starkt stöd de får bland befolkningen. Inte heller om man riskerar att framstå som ”förlorare”. Linjen behöver ändå vara kompromissfri: inget samarbete, inga förmildrande omdömen.                 Jag har svårt att förstå vad kritikern … Fortsätt läsa Jag tänker fortsätta kritisera SD

Låt topparna lysa i mörkret

(Expressen, 17/9 2022). Efter lite letande hittar jag en upptrampad öppning genom den kompakta växtligheten. De meterhöga torra och vissna blommorna rasslar i den heta augustivinden. Slånbären påminner om halvmogna svarta oliver. Stigen slingrar sig uppåt längs branten. Stadens buller försvinner nedanför mig. Över några renfanor fladdrar en svärm blåvingar. Jag har inte sett sådana … Fortsätt läsa Låt topparna lysa i mörkret

Alla behöver läsa den här boken

(Sydsvenskan, 14/9 2022). Alla behöver läsa Nicolas Lunabbas ”Blir du ledsen om jag dör?”. Alla. I synnerhet efter en valrörelse där man pratat på autopilot om unga män som skjuter skarpt i fattiga stadsdelar. I hans bok blir nämligen allt äntligen på riktigt. Den sociala verkligheten väller in. Vilken lättnad. Plötsligt står pojkarna där med … Fortsätt läsa Alla behöver läsa den här boken

Utan böckerna är vi lallande småbarn

(Författaren, nr 3/2022). Litteraturen finns överallt. Den filmatiseras, dramatiseras och blir inläst. En del lyssnar flera timmar varje dag, som om romaner vore spellistor på Spotify, andra somnar med dem i öronsnäckorna. På närmaste välgörenhetsdrivna loppmarknad kan man köpa en kasse klassiker för några hundralappar. I bokskåpen vid min pendeltågsstation är de gratis i ett … Fortsätt läsa Utan böckerna är vi lallande småbarn

Rousseau har stora problem med att pissa

(Expressen,13/9 2022).Jag hade feber när jag började läsa. Det var ett passande tillstånd. Jag kunde enkelt sjunka ner i texten och övermannas av mardrömmarna.                 ”Oceanen” är en roman om Jean–Jacques Rousseau där han är plågad av sin kropp, omvärldens hat och skammen att ha lämnat bort tre barn till adoption. Steve Sem–Sandberg fångar upp … Fortsätt läsa Rousseau har stora problem med att pissa