Vem ska plocka Europas jordgubbar?

Med Coronapandemin följde en time–out för migrationen. Krisen blev omedelbar. Det började i Spanien. Vem skulle skörda vårens första grönsaker? Sedan kom nödropen från de annars restriktiva baltiska länderna: var fanns alla ukrainare som brukar plocka jordgubbarna? I olika länder ordnade man snabbt fram undantag för inreseförbuden. Europas jord– och skogsbruk överlever inte utan säsongsarbetare. … Fortsätt läsa Vem ska plocka Europas jordgubbar?

De största skandalerna i vår tid utspelar sig nu

Presskonferensen om Palmemordet var som en vandring genom ett förfallet spökslott. Det knäppte i skuggorna. Rasslade under golvtiljorna. Det nästan glömda störtade fram som gengångare. Blir vi aldrig fria? Känslan av obehag blev överväldigande. De förmodligen största svenska skandalerna i vår tid utspelades plötsligt samtidigt: Palmeutredningen och coronadöden inom äldreomsorgen. Under några timmar var det … Fortsätt läsa De största skandalerna i vår tid utspelar sig nu

Darren McGarvey försöker förklara fattigdomens mentala tillstånd

”Fattigsafari” är inte någon bra bok, men ändå värdefull. Darren McGarvey ber faktiskt om ursäkt för att han inte riktigt vet hur man skriver en sammanhållen bok. Och visst. Den är oklart strukturerad och pladdrig, som om den blivit inpratad, inte skriven. Men det är också röstens närvaro, de såriga monologerna, känslan av misslyckande som … Fortsätt läsa Darren McGarvey försöker förklara fattigdomens mentala tillstånd

Florian Schneider, vilket vackert namn

Få vet vem Florian Schneider var. Men alla känner till Kraftwerk. Under den tyska musikgruppens kreativa storhetsperiod, för fyrtio år sedan, utlöste varje skiva väldiga gräl. Alla hade en åsikt. Alltid om musiken. Aldrig om artisterna, eftersom de var så sällsynt tillbakadragna. Fotografierna var få. Intervjuerna ännu färre. När meddelandet nu kommit att Schneider avlidit … Fortsätt läsa Florian Schneider, vilket vackert namn

Han låg i spets. P O Enquist 1934 – 2020.

Jag kan inte säga att jag kände Per-Olov Enquist. Men han var min kollega på Expressen kultur i mer än ett kvarts sekel. Vi sågs inte ofta, men regelbundet. Jag beundrade honom. Alla gjorde det. Men nu känner jag mig lite osäker. Är beundran verkligen rätt ord? Det låter så kyligt. Sanningen är nog en … Fortsätt läsa Han låg i spets. P O Enquist 1934 – 2020.

Jag är rädd för livet efter coronan

Med optimistisk glöd sprids föreställningen om coronapandemin som en politisk vattendelare. Jag hör röster som talar om ett före och ett efter coronan: F.C. och E.C. I artiklar projiceras förhoppningar om att världen E.C. blir mer upplyst och medveten. Jag känner igen impulsen. Efter 11 september hoppades vi på en rättvisare globalisering. Efter finanskraschen 2008 … Fortsätt läsa Jag är rädd för livet efter coronan

Mot den nya skalan

Kort före sin död 2010 förutspådde historikern Tony Judt den starka statens återkomst. Nyliberalismens nedmontering av den hade lämnat människor värnlösa. Mycket riktigt. Tio år senare har brexitparollen ”Take back control” blivit politikens portnyckel. Alla griper efter den. Coronapandemin har gjort dem ännu ivrigare. För liberaler är läget prekärt. Hela det komplex som kallas den … Fortsätt läsa Mot den nya skalan

Dör mamma förlåter jag aldrig mig själv

Min mamma är 90 år. Hon lever nu i ensam coronakarantän högst upp i ett höghus. Städhjälpen har slutat städa och handlar i stället hennes mat. Biblioteket och bokhandeln bär upp böcker. Alla bidrar med hjälp på sitt sätt. Men trots all försiktighet avlider äldre. Den här våren följs döden inte bara av sorg, utan … Fortsätt läsa Dör mamma förlåter jag aldrig mig själv