(Sydsvenskan, 22/3 2021) Inga fransmän vill tillbaka till läget innan coronapandemin satte politiken på paus. Alla minns hur det var: månadslånga strejker, protester, kravaller, ett besinningslöst polisvåld, en president som förlorat förmågan att kompromissa — ett lamslaget land. I en ny bok drar journalisten Romaric Godin, till vardags på den välrenommerade nättidningen Mediapart, den dystra … Fortsätt läsa När fransk politik sviker flyttar klasskriget ut på gatorna

(Expressen 9/8 2021). Det jag vill skriva börjar inte med Vita havet. Men ändå. Är det inte fascinerande att så många blev så provocerade över ett enkelt förslag att byta namn på ett rum, i en skola de aldrig besökt?                 Nej, det började i höstas, när jag läste en inspirerande artikel i NY Review … Fortsätt läsa En vit politik

(Dagens Nyheter, 26/2 2021). Anna–Lena Laurén flyttade till Moskva 2006. Sedan till Sankt Petersburg. Ryssland har blivit hennes öde. Hon noterar sina vardagliga samtal på bussen och i badhuset. Försöker förstå vad motsträviga ryska tjänstemän egentligen menar. Och undrar samtidigt hur stark proteströrelsen mot Putin kan bli. Sedan redovisar hon sina slutsatser i Dagens Nyheter. … Fortsätt läsa Lögnen i Moskva har blivit absurd

(Expressen, 7/2 2021). Michel Foucault var en brinnande stjärna i 1970-talets Paris. Hans offentliga föreläsningar på College de France, där han var professor i idéhistoria, var knökfulla. Folk satt på golvet, i trapporna, överallt. Han läste snabbt, allvarligt och okarismatiskt ur sina manuskript, skrivna efter djupdykningar i gamla arkiv. Hans arbetsförmåga verkade gränslös. Böckerna blev … Fortsätt läsa Köttets makter

(Expressen, 20/1 2021) I dag tar Donald Trumps dagar i Vita huset slut. Men innebär det att han gör politisk exit? Knappast, om han själv får bestämma. Nu är det Republikanerna som har hans framtid i sina händer. Ja, hela USA:s. Deras val gäller vad som bör prioriteras: republiken eller partiet. Hans sista veckor blev … Fortsätt läsa Vägval höger

(Sydsvenskan 6/1, 2021). Fredagen före jul meddelade regeringen att badhus och bibliotek borde stängas omgående. Det tog en stund innan jag förstod innebörden. Sedan kastade jag mig ut i vintermörkret för att hinna till bibblan innan det var för sent. Jag hade ett fjärrlån som låg och väntade. Det var en bok jag behövde för … Fortsätt läsa Hur kan det vara så svårt att förstå att biblioteken tillhör demokratins fundament?

(Expressen, 22/12 2020). ”Det långsamma livet” är den femte romanen av Abdellah Taïa på svenska. Den här gången blev det ovanligt långa minnesanteckningar när jag läste. Oklarheter. Komplikationer. Glipor och glapp. Som om berättelsen slits sönder inifrån.                 Annars är det mesta sig likt: Ett häftigt rop på erkännande. En oinfriad längtan efter naken hud … Fortsätt läsa I Taïas roman ryms Europas hela framtid

(Expressen, 21/12 2020) I början av mars skrev vi om hur biblioteken succesivt försvagats under trettio långa år (Expressen 3/3). Läget har blivit allvarligt. Hoten mot biblioteken riktar sig också mot demokratin och yttrandefriheten. Därför bestämde Författarförbundet att ägna 2020 åt biblioteksfrågan.                 Ambitionen var inte att rulla ut ett färdigt kampanjbudskap. I stället ville … Fortsätt läsa Demokratifientligt att coronastänga biblioteken

(Sydsvenskan, 26/11 2020). Svante Weyler anser i ett inlägg att jag ställer för höga krav på högerliberalerna. Men det gör jag ju för att läget är så allvarligt, för att de radikalkonservativa utmanar demokratin och för att en anständig liberalism är nödvändig. Jag ställer krav för att jag bryr mig.                 Diskussionen har utlösts av … Fortsätt läsa Upp med hakan