1878 inledde Victor Hugo kampen för upphovsrätten i ett berömt tal. Då var det bokförlagen som roffade åt sig vinsterna från författarnas arbete. Nu är striden tillbaka. Den här gången mot de digitala megaföretagen. I veckan röstar Europaparlamentet om regler för digital upphovsrätt i det omstridda DSM-direktivet. Det är ett avgörande ögonblick. Alla organisationer som … Fortsätt läsa Upp till kamp, EU
Kväll över Bryssel
Huvudstaden? Alla vet väl att EU:s ligger i Bryssel. Men på en konferens i ett av Europakvarteren föreslår plötsligt en stridslysten professor att unionen borde bygga en helt ny — i Auschwitz. Han blir utskrattad. Förlöjligad. Men han försöker envist ropa att det var ju där Europatanken föddes, i ett övertygat nej till nationalismen, krigen … Fortsätt läsa Kväll över Bryssel
Nina Bouraoui skriver med en nyvunnen känsla av försoning
Nina Bouraoui flyttade till Paris sommaren 1981. Där börjar hennes nya självbiografiska roman ”Alla människor har av naturen ett begär att få veta”. Hon var fjorton år. Hennes mamma stod inte längre ut med föraktet och hoten som riktades mot henne i hemstaden Alger. Pappan? Ja, han fanns någonstans i utkanten, ofta på resa, älskad … Fortsätt läsa Nina Bouraoui skriver med en nyvunnen känsla av försoning
Goda nyheter
Fånglägren i norra Syrien med IS-medlemmar från olika delar av världen är en fantastisk nyhet. Ja, den bästa tänkbara. De kurdiska styrkorna har inte avrättat alla, som de enkelt kunde ha gjort, och inte heller låtit dem försvinna över bergen. De har gjort det enda rätta: spärrat in dem i väntan på rättegång. Äntligen kan … Fortsätt läsa Goda nyheter
Livet i en kassakö
Marie–Hélène Lafon är en lurig författare. Det är svårt att veta vad man egentligen läser. Avgörande upplysningar skymtar förbi helt hastigt, eller avslöjas i efterhand. Man behöver läsa de korta romanerna med skärpt blick. I ”Våra liv” låter hon en pensionerad bokförare fantisera om människor i en enkel matbutik. Gordana med upproriska megabröst sitter i … Fortsätt läsa Livet i en kassakö
Levande charader
Jag vaknar en grå vintermorgon i Paris. Från gatan hörs bullret från sopbilen. Längre ner öppnar snart surgubben Alex sitt café, en av kvarterets klenoder för alla som letar kvardröjande spår från förfluten tid. När Eyvind Johnson kom till östra Paris första gången, sommaren 1922, bodde han inte långt härifrån. Bergen i Menilmontant var då … Fortsätt läsa Levande charader
Att läsa Anita Goldman är som att hissas ner i en mörk brunn
Anita Goldmans nya bok är en förfärlig berättelse. Bara så ni vet. Förfärlig. Att läsa den är som att bakbunden hissas ner i en torrlagd brunn och sedan se hur någon lägger dit locket så att det sista ljuset slocknar. Där är man. Ensam. I det europeiska hålet, omgiven av skrapet och gnisslet från de … Fortsätt läsa Att läsa Anita Goldman är som att hissas ner i en mörk brunn
