Doktrinen om människans särställning bland djur punkteras bit för bit av forskningen. Lite snabbare för varje år. Snart är den utplånad. Samtidigt utövar människan mer makt än någonsin över andra varelser. Vi är nu intrasslade i allt levande. Vi påverkar, förstör och bevarar. Det går inte längre att dra sig tillbaka. Vår inbillade särställning har … Fortsätt läsa Lyckoruset

Zadie Smiths nya essäsamling landade som en papperssvala utan förvarning. Först verkar den lättflyktigt okoncentrerad — Zadie pratar högt för sig själv i pandemins skugga — men sedan upptäcker man allvaret. Veckorna i instängd lock down verkar ha knuffat ut henne under den blåsiga himlen: sårbar, undrande, ödmjuk. Hon har blivit 45 år och extremt … Fortsätt läsa Pandemin fick litteraturen att kännas meningslös

Riga 1969. Där orden ”att leva” kidnappats och låsts in av grå män med kalla ögon. Där de klassificerat mänsklig ambition som ett hot mot staten. Så när mamman, som är kvinnoläkare och fertilitetsspecialist med forskningsförbud, föder sitt oönskade barn vägrar hon helt enkelt amma det — och sedan försvinner hon från det i flera … Fortsätt läsa Kvinnor i en järnbur

Nerväxt är en politisk idé som länge krafsat i samhällsdebattens utkanter. Den har aldrig lockat mig. Under eurokrisen kollapsade den grekiska ekonomin i en dramatisk nerväxt. Under coronapandemin har tillväxten vänt till minus i land efter land. Hur frigörande har det varit? Samtidigt fattar alla, även jag, att tillväxten har gränser. Planeten klarar inte fortsatt … Fortsätt läsa Grönkålsliv