(Expressen 20/10 2026). Samhället är oförutsägbart. Det är så lätt att glömmaatt vad som helt kan hända. Vi blir lika överrumplade varje gång. Nu verkar vi vardär  Igen.

Anstormningen från den nationalistiska och radikalkonservativa högern har verkat omöjlig att hejda. Vi som försökt har fallit ner i rådlöshet. Det politiska förnuftet har vacklai över hela Europa. Från alla håll har ropen hörts att riva moskéerna och deporterar muslimerna.

Men så plötsligt händer det oväntade.

Med en kombination av upplyst bestämdhet och urspårat ursinne strömmar nu unga människor ut på gatorna i land efter land. Deras krav ansluter sig till den klassiska sociala reformismens, den som inkluderar i stället för att deporterar, som längtar efter jämlikhet i stället för diskriminering.

Redan efter några dagar framstår det som ett djupt förankrat ungdomsuppror. Inte o0likt kallade kackerlackrörelsen i Indien. Plötsligt ser Marine Le Pen och Jimmie Åkesson ut som ”gammelpolitiker”.

I Albanien vill man få ett slut på korruption, kleptokrati och maktmissbruk. I Italien gäller det stigande levnadsomkostnader. I Portugal brist på bostäder. De vill öppna de tilltäppta framtidsvägarna. Vilket land blir nästa att flamma upp?

Men upprorets kraftcentrum är förstås Frankrike. Där är det barnen som fått nog, som samlats i hundratusentals för att protestera mot ett orättvist skolsystem. De verkat ha tagit sensommarens PISA-rapport på allvar. Vem hade trott att franska skolbarn skulle spräcka den förutbestämda politiska spelplanen? Javisst, det kanske blåser över. Men det som händer i franska städer nu kommer säkert sätta lika djupa spår som sommarens värmeböljor och skogsbränder gjort. Det är den sociala verkligheten som slår tillbaka mot konservatismens flykt från den.

Deras budskap är enkelt; se våra liv, se verkligheten.

Oförutsägbarhet är det öppna samhällets kännemärke. Demokratin är till sitt sätt att fungera alltid bortom etablissemangets kontroll.

Kommer något liknande hända i de amerikanska mellanårsvalen? Det verkar faktiskt som att en jämförelsevis ung generation lätt radikala demokrater kan vinna. De är präglade av en tidigare och lika överrumplande protestvåg: Black Lives Matter. Tänk om den sällsynt genomtänkta Abdul El-Sayed  kan vinna senatsvalet i Michigan. Det kan peka mot en oväntad amerikansk vändning.

Det är inte brandröken, plundringen och manosfärens maskerade våld som är överraskande. Nej, det är beslutsamheten hos alla de ungdomar som är den egentliga nyheten. Det är från dem kraften plötsligt kommer. Det är de som nu återaktiverar hoppets princip. Vem förutsåg detta?