(Expressen, 16/4 2026). Viktor Orbán är utslagen. Men i Sverige fortsätter en hemmasydd ”orbanisering” av samhället. Inte lika dramatisk som i Ungern, men färdriktning är känns igen: den auktoritära. Och den pågår utan någon egentlig partipolitisk opposition. Kommer den ens avbrytas om det blir regeringsskifte även här?

                Som av en händelse publicerades i dag (15/4) tre olika artiklar i tre dagstidningar som klargör läget på tre betydelsefulla samhällsområden. Regeringen försöker att med delvis dold aggressivitet kontrollera och likrikta statens tjänstemän, civilsamhällets organisationer och i någon mening även rättsväsendet. Mönstret är inövat. Det känns igen från Ungern. Det överensstämmer med de framstötar statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt identifierade i sin betydelsefulla bok ”How Democracies Die” (2018).

                I Aftonbladet beskriver Jan Scherman en framväxande tystnadskultur inne i statens maktmaskineri. Avvikande röster marginaliseras. Trycket från Tidöpartierna är intensivt. Att hänvisa till grundlagen eller faktisk kunskap i arbetet beskrivs som ”aktivism”. Det sker ”efterforskningar” om enskilda tjänstemäns värderingar, från både politiker och chefer.

                På liknande vis försöker man kontrollera civilsamhällets bildningsorganisationer. I Sydsvenskan skräms statsvetaren Johan Söderman av Folkbildningsrådets nya anvisningar. Vad folkhögskoleelever läser på fritiden ska kontrolleras av rektorer och lärare. Det gäller att hindra systemkritiskt tänkande – och att göra det i demokratins namn.

                Och på DN debatt uppmärksammade en hel rad forskare knutna till näringslivets studieförbund SNS att inte bara regeringen utan även Riksdagen nu struntar i Lagrådets krav på rättssäker lagstiftning. Vem tar längre grundlagen på riktigt allvar?

                Levitskys och Ziblatts mest omtalade slutsats var att den auktoritära vändningen alltid kommer smygande. Först tycker man inte förändringarna är så farliga. Men sedan är det plötsligt försent. Myndigheterna, civilsamhället och rättssäkerheten låter orubbliga – men är bräckliga.