Läget är inte så himla kul. Det är dags att bli allvarligt oroad för att det danska folkpartiets politik håller på att smyga över sundet.

Inte genom att ett litet parti rullar fram genom nationell politik och acceptans av rasdiskrimineringens murar, utan för att den svensk mittfåran spårar ur.

Göran Persson började med att tala om ”social turism” och slog sedan till med övergångsregler för att stoppa de nya unionsmedborgarnas rättighet att flytta över gränser. Det märkliga är att det inte fanns det minsta opinionstryck. LO är mot övergångsregler och det fanns inga som helst ”larm” från media eller så kallade experter. Persson bildade opinion på egen hand. Men vilken opinion? Och varför?
Sedan började, lika plötsligt, Ilmar Reepalu diskutera en konstig idé att bygga stadsmur runt Malmö för att stoppa inflödet av nyanlända flyktingar. ”Begränsning av invandringen till Malmö”, står det i handlingsplanen ”Välfärd för alla” som nu diskuteras i kommunstyrelsen. Ren symbolpolitik utan minsta betydelse i det praktiska. Men stadens problem är noga definierat: svartskallarna. Märkligt eftersom min bild av Malmös integrationspolitik är att den under några år varit ovanligt innovativ på ett smart och genomtänkt sätt.
I en motion i Stockholm stad pekar folkpartiet samtidigt ut muslimerna som det stora problemet i stadens skolor. En hel grupp skuldbeläggs av Jan Björklund och vänner.
Det är som att det reaktionära franska beslutet om slöjförbud varit efterlängtat av en massa vita svenskar. Och nu öppnar för en hård svensk slöjdebatt med yttersta syfte att marginalisera och misskreditera hela den diskussion om rasdiskriminering och mångkultur (eller det kosmopolitiska) som äntligen börjat få utrymme. Det finns massor av forskare och journalister – många till vänster – som bara väntar på att få skapa legitimitet och vara budbärare för en sådan offensiv.
Vad är det som händer? Ibland undrar jag om ett helt kompani vita män i övre medelåldern med goda inkomster håller på att tappa tryggheten. Är det helt enkelt den egna rädslan som slagit ut i övergångsregler och invandrarstopp?
Nu gäller det att inte börja kompromissa, utan fortsätta underminera det murkna fundament förslagen vilar på. Antirasism är inte slagord utan ett försök att reformera några av Europas mest grundläggande strukturer och idéarv.
Per Wirtén