Hur många av Patrick Modianos små behändiga romaner har kommit ut nu? De bara fortsätter ticka ut. Jag läser alla. Senast på Grates bokförlag är Straffeftergift från 1988. Hundra sidor exakt. Det är vanligt att Modianos författarskap beskrivs som ett pussel, där varje roman lägger en ny bit till författarens osäkra ungdom. Jag brukar inte … Fortsätt läsa Mer Modiano

Jag har kokat vinterns lager av lingonsylt. Tolv fina glasburkar. Tillsammans med mjölk, smulat knäckebröd och valnötter är lingonsylt en favoritlunch. Den andra är två kokta ägg med sill. Jag köpte lingonen på torget i Skärholmen. Jag blir alltid glad när jag kommer dit. I lördags var det nåt slags "Skärholmens dag" och extra mycket … Fortsätt läsa Sveriges heartland

Nu har Nordiska motståndsrörelsen fått sitt demonstrationstillstånd under Bokmässan. Jag har skrivit ett par inlägg i Expressen där jag undrat om våldsrörelser som NMR verkligen ska bemötas på samma vis som andra extrema politiska grupper. Nu har de visserligen fått tillståndet. Men jag tycker ändå att de kritiska synpunkterna från mig och andra satt spår. … Fortsätt läsa NMR i Göteborg

Så har Donald Trump infriat ett vallöfte och avskaffat DACA — reglerna från Obamas tid som öppnade en möjlighet för unga papperslösa att få åtminstone arbetstillstånd. DACA blev ett slags räddningsplanka när kongressen sade kategoriskt nej till mer ordentliga reformer för vägar till uppehållstillstånd för papperslösa. genom DACA har 800 000 amerikaner fått drägligare och … Fortsätt läsa Trump närmar sig svensk politik

Lars Raattamaas första roman, med den nytestamentliga tunga titeln Dö andras död, är en stor hårig mammut som långsamt sätter sig i rörelse. Jag har hunnit dryft hälften och  berättelsen börjar klarna. Det måste vara höstens mest säregna svenska roman, med ett personligt uttryck som brädar de flesta. Han fick fina recensioner, men borde den … Fortsätt läsa Dö andras död

Jag passerade den brutna flaggstången på Sergels torg i dag. Jag fylldes av starkt obehag. Det är ju ett monument över en sverigedemokratisk samtidskänsla, ett konservativt och nationalistiskt stridsrop i gammal patriarkal anda. Den normalt styva och upptända stången har slaknat. Fanan slokar som om den skändats av kulturradikala landsförrädare som gjort nationen svag. Sven … Fortsätt läsa Konservativt stridsrop på Sergels torg

I går såg jag filmen Farväl Europa om Stefan Zweigs sista år som flykting i Brasilien. Den var överrumplande bra. Enkel. Utan yttre dramatik. Långa dröjande tystnader. Josef Hader var enastående i rollen som Zweig: olycklig, plågad, stressad men ändå med en kraftansträngning samlat värdig. I en scen står han och en flyktingkollega på en … Fortsätt läsa Zweig och andra flyktingar