Hemma från två veckor i Paris. Där verkar sommaren bli behagligt sval. Det regnade en hel vecka. Jag passade på att läsa två fantastiska böcker. Den österrikiska historikern Phillipp Thers "Europe Since 1989" om omställningen i östra Europa och den tyska filosofen Axel Honneths "The Idea of Socialism". Båda krävde koncentrerad uppmärksamhet. Men är böcker … Fortsätt läsa Paris

Äntligen börjar det bli lite diskussion om de nya mynten. Min synskada är inte särskilt allvarlig (än), men jag har väldigt svårt att skilja mellan en- och två-kronorna. Jag klarar det om jag har båda liggande bredvid i handen. Men inte var och en för sig. De är alldeles för lika. På P1 Morgon i … Fortsätt läsa Värdelösa pengar

Jag hör på radion att moderaten Mats Johansson är död. Det gör mig nedstämd. Mats var en idépolitisk motståndare jag inte bara respekterade utan också tyckte om. Jag kände honom inte närmare, men vi träffades ändå då och då (ofta med långa mellanrum) och det var alltid lika roligt. Han tillhörde högerns framgångsrika generation då … Fortsätt läsa Tråkig nyhet

Det är midsommar. Jag vaknade av en envis Trädgärdssångare. Han tillhör de sista som sjunger. De andra har avslutat säsongen och återkommer nästa vår. På Spotify väljer jag Lisa Knapps "Till April Is Dead". Jag är inte så förtjust i brittiska folksånger, men i dag passar Knapps fina försommarsånger. Sedan blev det svenska Thirteen Moons … Fortsätt läsa Midsommar i förorten

Nina Bouraouis nya roman "Strändernas skönhet" är den klart mest lättillgängliga och enkla hon skrivit. Sedan en tid verkar hon vara på spaning efter delvis nya sätt att skriva roman. Hennes tidigare täta tillspetsade ambivalenta autofiktion var uttömd — tyckte jag och tydligen även hon. Den besvärliga "Standard" som var en oväntad kritik av kapitalismen … Fortsätt läsa Romantikern

Den franska cellisten Vincent Segal tillhör sedan några år mina absoluta favoriter. Han har gjort två underbara skivor med koraspelaren Ballaké Sissoko. Med sångaren Piers Faccini har han samlat en rad romantiska sånger, mest oförglömliga är de neapolitianska. Han verkar kunna röra sig i nästan vilka sammanhang som helst; mjukt, följsamt och alltid med en … Fortsätt läsa Vincent Segal

Ni bara måste läsa "ledaren" i senaste numret av den amerikanska litterära tidskriften n+1 om Trumptidens larmknappsfras: Now more than ever. Den är sarkastisk, snäsig, lite arrogant och mycket träffsäker.  Las den här. Jag känner igen larmstämningen de ifrågasätter, även i Sverige. De anonyma inledande texterna i n+1 som går under vinjetten "The Intellectual Situation" … Fortsätt läsa Nu mer än nånsin