Jag läste DN:s porträtt av Storytels grundare Jonas Tellander. i morse. En sedvanlig solskenshistoria. Jag får veta att han tar kritik mot företaget ersättningspolicy personligt. Jaha. Jag är författare, visserligen av en sådan typ som Storytel inte intresserar sig för, och bli också personligt upprörd. Inte mot Tellanders företagsidé; strömmad inläst litteratur — som jag inte har några som helst invändningar mot. Men mot att författarna, mina yrkeskollegor, är helt borttrollade ur artikeln. Jag tror inte ordet författare ens nämns. De konflikter som finns handlar bara om Storytel och förlagen — inte ett ord om författarnas perspektiv och synpunkter.varför inte bara ringa Författarförbundet och fråga? Så enkelt.

Jag tror inte det bara är journalistens miss, det är en frånvaro som har börjat integreras i hela förlagsbranschen. Ändå är det författarnas lågbetalda arbete Jonas Tellander och andra tjänar stålar på. Det är så typiskt för vår tid att en kultursida (!) kan skriva ett långt beundrarporträtt om en entreprenör utan att med ett enda ord nämna producenterna.