Per Wirtén fångas av Jörgen Gassilewskis bok om Göteborgskravallerna

Jörgen Gassilewski: Göteborgshändelserna (Bonniers)

Omslaget är Velvet Undergrounds gula Warholbanan. Boksidornas typografi ligger i kompakta block, som i Peter Weiss ”Motståndets estetik”. Sedan några snabba vibbar från ”Jag är nyfiken gul”. Det känns som att poeten Jörgen Gassilewski försöker lura in mig i fel tidstillstånd med sin dokuroman om Göteborgskravallerna. Vill han att jag ska känna den sakliga varma vinden från de optimistiska upploppen 1968 när jag läser om de pessimistiska i juni 2001?
Hassan, Fia Fia, Rudi och Wolfi drar fram över Avenyn. Alla nära eller inne i det hårda svarta blocket. Mest om T-gul, en autonomradikal bisexuell poststrukturell nomad. Men också andra mer autentiska gestalter. Några med stört fåniga pseudonymer, som ”Drakdödaren Buskage Mindre”. De rör sig i cirklar. Skeendet noteras noga.
Jag undrar om Gassilewski lyckas berätta nåt egentligt nytt. Men jag fångas av hur berättelsen lutar kraftigt utför. Efter Göteborg tynar de stora demonstrationerna bort. Mycket dör: Svarta blocket med sina självbedrägerier och privatiserade frihetsdrömmar, möjligen även T-gul, sammankrupen runt en toalettstol. Rebellernas samtal slutar i enstavig språkdöd.
Om trettio år kan man läsa ”Göteborgshändelserna” som arkeologisk utgrävning av det tidiga 2000-talets vänsterextrema subkulturer. Gassilewski är noga med markörerna: Peter Singer, subcomandante Marcos, Giorgio Agamben, biopolitik, veganism, globalisering underifrån och you name it. Men det är hans mjuka varma språk som får mig att läsa vidare. Den fina glöden kallnar i några journalistiskt präglade monologer, men återvänder alltid och ibland med en juste oväntad touch av sentimentalitet. Det euforiska 1960-talet behövde Lou Reeds och Peter Weiss kyla. Jag drar slutsatsen att Göteborg juni 2001 mår bra av Gassilewskis värme
Per Wirtén