I Europas länder rör sig alla mot mitten. Men samtidigt polariseras europapolitiken. EU politiseras. Det smäller plötsligt hårt mellan höger och vänster.

Sedan förslaget till konstitution för EU fälldes förra sommaren har hela unionsprojektet förklarats i kris. Medlemsländernas regeringar begärde time-out. Journalister skrev de vanliga euroskeptiska draporna.
Det underliga är att samtidigt med stiltjen och euroeliternas klädsamma eftertänkande så har unionen laddats av ny politisk energi. Den har blivit arenan för hårda sociala strider i frågor där höger och vänster skiljer sig skarpt.
Det började redan före folkomröstningarna i Frankrike och Holland med striden om Rocco Butiglione. Skulle en politiker med så mörkreaktionära värderingar få bli kommissionär? Nej, sa europaparlamentets samlade progressiva flank. Under några dagar diskuterade hela Europa — på bussar, i lunchkrogar, vid köksborden — affären Butiglione. Höger stod mot vänster. Butiglione fick ge sig och lommade hem till Berlusconi.
Sedan följde den segslitna striden om tjänstedirektivet. Plötsligt drogs ett skolbygge i Vaxholm rakt in i en avgörande principiell strid om Europas arbetsliv. En skribent på DN skrev långa inlägg mot facket. Arbete mot kapital. Fackföreningsrörelsen i hela EU, även fattiga länder, mot företagslobbyn. Det slutade med en schysst kompromiss i god samförståndsanda.
Tjänstedirektivet följdes av kemikalielagstiftningen där industrin och USA:s regering lobbade stenhårt mot Europas medborgarintressen. Slutligen fick förslaget till hamndirektiv kontinentens hamnarbetare på fötter.
Läget är nytt. Politiken i de enskilda medlemsländerna har laddats ur. Alla har rört sig mot mittfältet. Man kan fråga om skillnaden längre är så avgörande om Tyskland styrs av CDU eller SPD. Eller om Frankrike har en gaullist eller en socialist som president.
Det nya är att det däremot är avgörande för europeisk politik. För utgången av de viktiga sociala striderna som nu rasar på unionens politiska arena.
I medlemsländerna bleknar striderna mellan höger och vänster, kapital och arbete. Men på europeisk nivå har den polariserats.
Jag tror förändringen är ett viktigt steg mot en europeisk politisk offentlighet. Där ekonomiska intressen drabbar samman skapas politik. Politisering och demokratisering hänger samman.
För någon vecka sedan kom Jacob Westbergs bok ”Integration som problemlösning” (SNS). Tråkig titel på intressant bok om idéerna bakom Unionen (läs den!). Där konstaterar Westberg att integrationsprocessen i EU börjat leva sitt eget liv, bortom euroelitens förplanerade dagordningar.
När regeringscheferna begär time-out tar andra över.
Per Wirtén