11 september växlade in världen i nya banor. En av dom som slungades ut i en helt ny spiralrörelse var Changez. Han berättar sin story som en lång mörkt lysande monolog i Mohsin Hamids nya roman.

Mohsin hamid: Den ovillige fundamentalisten
(Natur & kultur. Översättning: Rebecca Alsberg)

11 september växlade in världen i nya banor. En av dom som slungades ut i en helt ny spiralrörelse var Changez. Han berättar sin story som en lång mörkt lysande monolog i Mohsin Hamids nya roman. Det är en dirkt pendang till alla de, ganska bleka, amerikanska romaner som skrivits om terrordådet: en röst från ”den andra sidan”, den där man log när skraporna föll.
Changez gör rak karriär in i den amerikanska kapitalismens mest giriga hjärta, som analytisk stjärna i en finansiell kaparverksamhet. Men allt vänder med al-Qaida: skägget får växa, han återvänder hem till Lahore i Pakistan och blir drivande bland antiimperialistiska aktivister – kanske en person på USA:s terroristlista.
Den politiska ramen ser enkel ut. Men Hamid är en smart författare som kan kons1ra en roman med många rum på liten yta. Där finns en nedbrytande kärlekshistoria som överglänser politiken i intensitet. Och mer nergrävt också Changez familjs fall från medelklass till mer osäker balansgång i deras husi Lahore där gamla bekvämligheter spricker sönder. Alla rum binds samman med öppna dörrar där Changez rör sig fram och tillbaka. Han dras långsamt ner i en svampig nostalgi, en värld där alla människor går in i framtiden vända mot det förgångna.
Kriget mot terrorismen får hela USA att blicka bakåt mot gammal tiders storhet, fundamentalisterna i Lahore gör samma sak, medelklassen drömmer om forna tiders trygghet och kvinnan som Changez längtar efter begraver sig i minnet av gammal kärlek. Nostalgin är en global sjukdom. Farlig som en självmordsbombare.
Men varning, varning. Här finns inga enkla svar. Nostalgi är kopplat till minnet, som samtidigt är människans försvar mot övergrepp. En äldre man fäller repliken som får Changez att resa sig, lämna prestigekarriären och imperiet i väster bakom sig: ”Du förstår det hade varit mycket svårare att få dem att offra sig för imperiet som var deras nya fädernesland om de haft minnen de inte kunde glömma.” Changez slits sönder inifrån, och världen slits upp utifrån.
Det här är Mohsin Hamids andra roman och redan framstår han som en precisionssäker röst i engelskspråkig litteratur. Debutromanen Nattsvärmare var en Scott Fitgerald-liknande uppgörelse med den korrupta eliten i Lahore, både stilsäker och fascinerande. Den fick mig att förstå varför militant puritanska rörelser är så starka i just Pakistan, vad som framkallar deras hårdhet och varför landet står på branten att förvandlas till ett nytt Algeriet. Den ovillige fundamentalisten lägger nästa bit i pusslet. Den är kort hållen och släpper in mig i ett hus jag helst vill fly från, men måste leva med, in i en problematik som författaren släpper rakt ner i mina armar för att sedan snabbt gå därifrån utan egna kommentarer. Snyggt.
Per Wirtén