;Patrik Engellau: Guds tredje strategi (Eget förlag)

Guds nya strategi är kapitalismen. Patrik Engellau skriver först om människans förnuft, men förtydligar i en fotnot att det egentligen är kapitalismen han menar. Det brukar bli så. Engellau är en nyliberal propagandist – privatiseringar, avregleringar, mer marknad, mindre politik – som aldrig tröttnar. Men jag gillar hans nya pamflett. Den är rolig. Ett slags hemsnickrat religiöst fritänkeri från höger.

Engellau tillhör de nyliberala utopisterna. De som svärmar för ett samhälle där historien stillnat i självreglerad marknadsfrid. Han påminner om Marx med touch av Lenin. Deras gemensamma mål är det världsliga Paradiset. Men för Engellau handlar historiens drama inte om arbetarklassen utan om Guds olika strategier att föra tillbaka mänskligheten till lustgården. De två tidigare försöken, som redovisas i gamla respektive nya testamentet, havererade. I det nya har Gud lämnat scenen och gjort människan fri från religion, för att med stor listighet ändå lyckas med sin plan.

Det nyliberala projektet föds alltså ur Guds bekymmer med människan. En politik med anspråk. Marknadens osynliga hand är i själva verket Guds finger, varje uppfinning och varje avreglering är ett underverk.  Utvecklingen rullar äntligen Guds väg. Kapitalismen segrar. Människan står vid paradisets portar. På andra sidan väntar en värld utan lidande. Genombrottet är nu mycket nära, ungefär som Lenin tänkte 1917. Men den nyliberala utopismen har en svag punkt: marknadssamhället saknar etisk grundsyn. Därför behöver mänskligheten återkoppla till Gud i en historisk kompromiss för att spränga portarna.

Men jag misstänker att Gud i första hand ersätter demokratin. I en sekulär demokrati löser man etiska konflikter i offentliga samtal och politiska strider. Men för Engellau verkar demokrati utan Gud innebära något annat: att rå makt blir falsk rätt. Det är märkligt att paradisdrömmar alltid döljer starka auktoriteter.
 Per Wirtén