Elin Jönsson:
Konsten att dölja en massaker
(Ersatz)

På kvällen den 13 maj 2005 mördades hundratals uzbeker när armén rullade in i staden Andizjan. Under dagen hade stora torget fyllts av människor som protesterade mot rättslösheten. Där fanns alla åldrar. Men även beväpnade oppositionella som ockuperat stadshuset.

Elin Jönsson råkade vara i Uzbekistan och rapporterade för Sveriges radio. Soldaterna sköt hänsynslöst in i folkmassan. Människor flydde i panik, men slaktades noga. Stridsvagnar manglade skadade längs huvudgatan, andra avrättades med skallskott. Ingen vet hur många som dog. De första uppskattningarna prickade 750 döda.

Ögonvittnen berättar om avslitna kroppsdelar, stympade människor, om ”hjärnor och tarmar på asfalten”. Det är den största massakern efter Himmelska fridens torg och 11 september. Men hur många européer minns?

Nu har Elin Jönsson rekonstruerat skeendet. Hon skriver rakt, rasande effektivt och utan onödiga rundsnurrar. Jag läser fastnaglad och massakern i Andizjan blir omöjlig att glömma.

Hon smiter in i den blockerade staden, ligger gömd i taxibilarnas baksäten, gömmer minneskort med bilder och ljud i sina rastaflätor och lyckas komma ut ur landet några timmar innan den stora repressionen mot demokrater och oppositionella släpps loss på order från tyrannen Islam Karimov i Tasjkent. Andra klarar sig inte. De arresteras, torteras, mördas eller spärras in på psykiatriska kliniker. Jakten på massakerns ögonvittnen och journalister med integritet – de som hjälpte Elin Jönsson – blev skoningslös. Berättelsen utvecklas till en om att jaga sanningen i en nersläckt diktatur. Ibland som en dokumentär thriller. Man behöver inte vara intresserad av Uzbekistan för att läsa. Men man blir. Jag lovar.

Vilka var oppositionen som samlade folket? Regimen svarar revolutionära islamister. Men kärnan verkar helt enkelt varit okorrumperade småföretagare, Gnosjöfolk, som insett att justa löner skapar goda konsumenter. Nu är de döda, i fängelse eller i landsflykt.  TeliaSonera och andra företag är tillbaka och gör affärer med regimen. Hela styrelsen borde få Elin Jönssons bok i silkepapper. Den är både en journalistisk triumf och en frihetshandling.
 Per Wirtén