Sedan 1950-talets slut har amerikansk feminism varit läst av svenska radikaler. Böckerna finns i varje bokhylla. Hela tiden kommer nya impulser från USA – är det nån som missat Judith Butler?

Men samtidigt är amerikansk politik helt opåverkad av allt det arbete som gjorts, alla de böcker och artiklar som förändrat så många läsare. Även den amerikanska vänstern är mansdominerad. Tidningar som The Nation, American Prospect, Harper's Magazine och Dissent saknar debatt om feminism och genusperspektiv.

Det är svårt att förstå. När jag i går frågade Susan Faludi, på besök hos Arena, så skakade hon på huvudet: "Amerikansk vänster har accepterat samma grundläggande nationella myter som resten av landet". Vänstermannen står i vägen för en analys med bredare vidvinkel än manlighetens smala.

I den nyöversatta "Den amerikanska drömmen" visar hon hur 11 september uppenbarade en nationell grundmyt, där våldtäktshot mot kidnappade vita kvinnor utgör kärnan. Antifeminismen förklaras av mytologisk historieskrivning. Det är en av de mest klargörande böcker om "det amerikanska" som skrivits.

Under ett möte på Arenagruppen påpekar hon att genuspolitiken ligger som mäktiga, men nertystade, kontinentalblock under den amerikanska politikens yta. Alla känner hur de rör sig. Särskilt i årets valrörelse.

Faludi påminner om den brutala könsmobbningen av Hillary Clinton. Men med skarpa iaktagelser visar hon hur även Barack Obama könas – som feminin – av sina motståndare. Han beskrivs som en "sissy boy" när han, i motsats till tidigare presidentkandidater från demokraterna, vägrar delta i politikens maskulinitetscirkus. McCains attack mot Obama för att vara mer kändis än politiker hade en djupare avsikt. Han jämfördes medvetet med två kvinnor: Britney Spears och Paris Hilton. Budskapet var enkelt: Obama är inte bara svart, och kanske muslim, men dessutom kvinna.

Samtidigt framhäver McCain envist Theodor Roosevelt, president i början av 1900-talet, som sin förebild, senast i förra veckans tevedebatt. För alla amerikaner är just T.R. sinnebilden för den råbarkade mannen. Man kan säga att McCain könar sig själv som hypermaskulin.

Ingen talar öppet om kön i valrörelsen. Men könet ligger ändå öppet i dess mitt. Alla ser. Och alla förstår.

Kön ärinte bara retorik och diskurs. Lönegapet mellan män och kvinnor har bara minskat marginellt, om ens något, de senaste 20 åren i USA och en majoritet av de fattiga är kvinnor. Tidigare i år gjordes landets lagstiftning mot könsdiskriminering i arbetslivet mer eller mindre oanvändbar, när en dom i Högsta domstolen införde en tidsgräns inom vilken man måste ha anmält sin arbetsgivare. Andelen kvinnliga politiker i kongressen är bara 16 procent och den unga framväxande politikergenerationen är totalt mansdominerad: 86 procent av alla politiska ledare under 35 år är män.

Valet i november är en vattendelare, sade Faludi till sist. Antingen kör landet ner ännu djupare i maskulinitetsträsket, eller också väljer det en mer pragmatisk politik. Sedan gick hon. Men återkommer efter valet – i Arena.