Harald Welzer: Klimatkrig.
Daidalos. Översättning: Jim Jakobsson.

Under ett seminarium i januari undrade Hans Blix vad man kommer kriga om på 2000-talet. Han hade inget svar. I stället en svag optimism. Mänskligheten binds samman, länder lär sig förhandla och globala institutioner växer. Konflikter bäddas in i lager av prat. General är inte längre ett framtidsyrke. Om Blix har rätt är det en drastisk förändring.

Den tyska socialpsykologen Harald Welzer drar en helt annan slutsats. En grymmare och bistrare. ”Kriget har utan tvivel en stor framtid”, skriver han i sin nya bok. Mänskligheten är inte på väg mot evig fred utan en våldsam apokalyps.

2000-talets krig kommer utlösas av klimatförändringarna, menar Welzer. Stigande temperaturer och fortsatt rovdrift får öknarna att växa, jordbruksmarkerna krympa, vattenresurserna sina och flyktingsströmmarna att öka. Allt detta har biologer och klimatforskare redan beskrivit. Vi vet läget. Men Welzer vill tvinga oss till nästa fråga. Vad innebär förändringarna för samhällets strukturer, för stater och demokrati, för människors förmåga att se varandra?  

Hans svar är drastiskt. Världen går mot sönderfall och större globala klassklyftor. Framtiden kommer präglas av många och utdragna klimatkrig. Egentligen en tillbakagång till krigens förpolitiska karaktär, där man dödade för bördig jord och friskt vatten.

När Hans Blix litar på upplysningens tanke att det förnuftiga samtalet övertrumfar det nakna våldet, kontrar Harald Welzer i bokens allra sista mening med att klimatkrisens konsekvenser blir upplysningens undergång.

Människors handlingsmönster förändras långsamt. Successivt förflyttas vad som är acceptabelt att säga och göra. Förändringar som börjar oskyldigt kan sluta med övergrepp. Det som först framstår som onaturligt och i strid med alla moraliska grundprinciper blir under processens gång naturliggjort. Till sist når man en omslagspunkt, en tröskel till massövergrepp. Welzer använder förintelsen som historiskt exempel. Och pekar sedan på Europas allt tätare murar mot invandring som en liknande process. Förra året dog minst 1500 migranter när de försökte ta sig in i Europa, ett administrativt dödande som betraktas som oundvikligt. På andra sidan klimatkrisens tröskel ligger obönhörliga krig för lebensraum.

Welzer menar att vi redan befinner oss i klimatkrigens värld. Han använder ett piggt citat från dramatikern Heiner Müller: ”Optimism är bara brist på information”.

Jaha. Men hur är det egentligen med de väpnade konflikterna? Eftersom Harald Welzer inte avslöjar så mycket om krigens nuläge, väldigt märkligt i en bok om framtidens krig, vänder jag mig till konfliktforskarna. Där får jag en annan bild.

I en årsrapport om ”Human Security 2007” från Simon Fraser University i Kanada lär jag mig att alla slags väpnade konflikter faktiskt minskar. Även våldskampanjer mot enbart civila har minskat dramatiskt sedan toppnoteringen för fem år sedan. På samma konferens som Hans Blix talade bekräftade Ekaterina Stepanova från svenska Sipri de kanadensiska uppgifterna. Krig mellan två stater har blivit sällsynta fenomen, sade hon.

Afrika är huvudarena för Welzers prognoser om krigstillväxt. Där är Sudan ett uppenbart exempel på krig där klimatförändringar kan vara utlösande orsak. Och visst finns samband mellan utvandring och öknens rörelser söderut. Andra exempel han nämner är långsökta. Några osannolika.

Forskarna i Kanada skriver långt om just Afrika söder om Sahara. För tio år sedan var det världens mest krigshärjade region. Men sedan dess har den förvandlats. Hur man än räknar har antalet konflikter, och framför allt antalet dödade, sjunkit sensationellt. Antalet militärkupper har minskat. Svaga statsmakter har blivit stabilare.

Alla siffror bestrider Welzers prognoser. Man kan säga att hans radikala pessimism uttrycker ett slags längtan efter apokalypsen. Varje stor samhällsfråga utlöser ju samma dystra reaktioner. I själva verket är det pessimismen som vilar på dålig information.

Men så enkelt är det ju inte. Varningarna är befogade. Ja, mer än viktiga. Klimatkrisen kan få dramatiska politiska konsekvenser. Kommer demokratin överleva ett akut läge? Och vad betyder de döda kropparna som spolas upp på spanska stränder?

Blix tilltro till den internationella förhandlingskulturen – alla dessa möten, alla dessa protokoll, alla dessa konventioner – betraktar Welzer med misstro. Internationella insatser har integrerats i rovdriften och de självgående krigens ekonomi, skriver han. Det är kanske sant. Men inte hela sanningen. När de kanadensiska forskarna sökte svar på varför dödandet minskat i Afrika fastnade de för ett oväntat svar. Det var de internationella insatserna för att få slut på krigen, och sedan för att även säkra freden, som var den viktigaste förklaringen.

Stigande temperaturer kommer utlösa konflikter. Den som förnekar en så enkel slutsats är politiskt obegåvad. Men det innebär inte att de nödvändigtvis blir väpnade och utvecklas till ett allas krig mot alla. Risken är att Welzers pessimism legitimerar den militära upprustning, den växande känslan av hot, som återigen börjat accellerera. Några andra lösningar än att barrikadera sig verkar ju inte finnas. Radikal pessimism är brist på politisk fantasi.
 Per Wirtén