I dag publicerar Aftonbladet kultur (schibstedts mediakoncern) en krigsförklaring mot Arenagruppen (independent). Den är skriven av Dan och Daniel, som bara ser sex när de läser Arena. Daniel är tjänsteman på SSU och Dan mest känd för att försökt sänka Ordfront magasin i folkmordsträsket och sedan skriva om sina kärleksproblem.

De argumenterar för politisk annonsbojkott. Syftet är inte kritisk debatt om Arena, utan att skada och helst sänka hela Arenagruppen. 

Dan, med kärleksproblemen, kom upp på redaktionen i augusti med dragvagn, trasig t-shirt och stirrig blick. Han ville köpa alla årgångar av Arena. Det fick han. Kul med kritisk granskning, tyckte jag. Men tyvärr läste han aldrig tidningarna. Sexton årgångar är förstås en hel del. Nu skriver han att jag som chefredaktör, fram till 1 januari i år, bidragit till att få facket på reträtt, försvaga socialdemokratin och få hela oppositionen att tappa självförtroendet. Jag trodde varken Arena eller Arenagruppen hade sådant inflytande. 

De har nåt fundamentalt problem med verklighetens proportioner. I senaste Arena förklarade Dan att kritiken av Arena var 2000-talets viktigaste debatt. Lars Linder i DN trodde det var en ironi.

Nu ska jag skriva klart min sista prolog till Arena – om Afghanistan. Det känns viktigare än Dan och Daniel. I morgon ska det bli ledare till Dagens arena om den kulturpolitiska skymningen i alliansens land.

I dag har Sydsvenskan min recension av Stefan de Vylders fantastiska bok om finanskrisen. 

Jag kommer fortsätta vara illojal, även sedan jag slutat på Arena. Nyfikenhet är viktigare än vänstersekteristers krav på rättning i leden.