Det pågår debatt om litteraturkritiken. I morse påminde Åsa Beckman om sammanhanget med dagstidningarnas ekonomiska kräftgång i en krönika i DN: "Varenda kulturredaktion måste därför just nu försöka begripa vad som måste stöpas om, vad som behöver förnyas – och göra det med mycket, mycket mindre pengar." Sant, noterade jag i kanten.

Men sedan då? Resten av kulturen fylls av en jättelång recension av Liza Marklunds och James Patterson gemensamma deckarprodukt. Hur kan en kultursida motivera det? Är det rätt prioritering i denna kritikens vägskäl?

Kulturnytt toppar också med recension, SvD och Expressen tar också upp plats med den. Alla kritiker bekräftar det redan kända: att två trista författare skrivit en trist bok.

1 – 0 till Piratförlagets PR-avdelning. Först massor av intervjuer, sedan recensioner. 

Är det verkligen kultursidornas uppdrag att recensera "Postcard killers" i det trånga läge Beckman tecknar?