I dag intervjuade jag Svante Nycander, för länge sedan DN:s chefredaktör, på en konferens om LAS hos näringslivsorganisationen SNS. Där medverkade också forskare och representanter från LO + Sv Näringsliv. I pausen hörde jag arbetsgivarhökar besviket klaga på att "detta inte var vad de väntat". Nej, det var det inte. Det var nämligen sansat. Seminariet var inte en hungrig antifacklig lynchmobb.

Svante Nycander har precis skrivit den lilla boken "Sist in, först ut" om LAS. Den är absolut läsvärd. Per Bardh, LO:s vice ordförande, utbrast att det borde bli en bestseller. Hm.

Nycanders idé är att lösa upp låsningarna. Låta LAS finnas kvar. Men att arbetsmarknadens parter sluter ett huvudavtal där de formulerar mycket lösare regler, ungefär som före lagen kom till 1973. Tilltalande idé, tycker nog många. Men knappast särskilt realistiskt med en återställare som hoppar 37 år tillbaka i tiden. Det mesta har förändrats sedan dess. 

Men bokens stora förtjänst är inte förslaget utan historieskrivningen och beskrivningen hur LAS fungerar i praktiken. Läs det och komplettera med den rapport som kom från TCO:s jurist Samuel Engblom för några veckor sedan. Bra grundkurs om den överlägset mest omdiskuterade lagen i landet, som de flesta ändå verkar veta väldigt lite om hur den funkar. Efteråt känner man sig klart kunnigare.

Jag antar att ni redan sett min ledare om kroppsvisiteringar och polisens rasism på Dagens arena. Dags för en oberoende kommission. Nu. Vi måste få klarhet i hur det egentligen förhåller sig – särskilt i Skåne.