Ahmed Rashid har följt krigen i Afghanistan under många år. Han har hög trovärdighet. Senaste boken är tegelstenen Vägen mot kaos. Jag blev förvånad när han sågade Barack Obamas beslut att börja dra tillbaka militären i juli 2011. Nu kan man läsa en ny viktig artikel av Rashid i NY Review of Books. Där presenterar han 7 punkter för en förhandlingslösning med talibanerna inom de ramar Obama satt upp – som han återigen påpekar är riskabla.

Förra året dödades 2412 civila. En ökning med runt tio procent. 2/3-delar av dem  dödades av talibanerna. Rashid konstaterar läget: det är inget folkligt uppror (som i Irak), de flesta vill ha kvar NATO och mycket få v ill leva under talibanskt styre. Men talibanerna finns nu över hela landet. De står på höjden av sin styrka, skriver han en aning tvetydigt. Kriget kan inte vinnas militärt av någon sida.

;Alltså förhandlingar. Talibanerna har antytt intresse. (Bekräftas kanske av den underliga "arresteringen" i Pakistan av en av deras ledare i veckan) Karzai har velat länge. Det finns en öppning just nu. Det gäller att ta den, innan den stängs, skriver han.

Bland de sju punkterna finns att FN tar en resolution där Karzai får entydigt mandat att förhandla med talibanernas ledare. Att en sådan process förankras bland grannländerna. Att alla talibaner stryks från FN:s terroristlista. Att NATO ska garantera säkerheten för de talibaner som vill återvända. Att de stöttas i att bilda ett politiskt parti så de kan inlämmas i politiska processer i Kabul. Att talibaner involveras i humanitärt arbete och återuppbyggnad. Att en försoningsprocess inleds. 

Är det skrivbordsdrömmar? Kanske. Men det är som Rashid också skriver: om sådana förhandlingsinitiativ inte kommer nu i vår eller sommar drar säkert talibanerna slutsatsen att ligga lågt till juli 2011 och vänta att USA  börjar ta hem trupper. 

Men inget tyder på att Barack Obama har kraften och modet att följa Rashids sju punkter. (Ja, det är min slutsats, men jag läser den också mellan Rashids rader).