Det knakade i arbetsrummets tak i går. Helt hastigt. Men det var andra gången., i ena hörnet, ovanför bokhyllan med biografier. Där uppe  ligger 55 cm snö, enligt pensionerad granne som varit uppe. Rasar det snart?

Har ni sett kommentarerna till mitt blogginlägg 11/2 om Arbetarens förre chefredaktör Rikard Warlenius? Om de som skriver är representativa för syndikalisterna 2010 så bekräftar de vad en person konstaterar: syndikalismens urartning till ett nytt KPMLr. Dystert för en rörelse med sådan frihetstradition. Mina år på 1980-talet som medarbetare på Arbetaren präglade mig – där fanns människor som var både öppna, nyfikna och radikala.

Förra veckan skrev jag ledare i Dagens arena om handskaksvägraren i Småland. I dagens SvD finns en understräckare av juristprofessorn Reinhold Fahlbäck som den intresserade måste pressa sig genom. (Den finns ännu inte utlagd, dåligt, kolla senare om den dyker upp). Han skriver om religionsfrihet i internationell rätt och drar slutsatsen att tingsrättens dom till mannens stöd var fel. Att vägra skaka hand är inte en religionsfråga i juridisk betydelse. Det har alltså inte förekommit religiös diskriminering.

Jag menar fortfarande att domen ändå är rimlig ur samhällsperspektiv. Jag skrev att vägra skaka hand innebär att man diskvalificerar sig för en hel del arbeten. Att inte anställa är knappast diskriminering. Så långt är jag med Fahlbäck. Men principfrågan gällde ju om staten har rätt att på den grunden neka en person olika arbetsmarknadspolitiska stöd, utbildningar och bidrag. Det tycker jag inte staten kan få göra. Det är skillnad på arbetsgivare och en stat. Arbetsförmedlingens avstängning är ju i förlängningen ett slags bannlysning ur välfärdsstaten. Det är orimligt. Oavsett hur juridiken definierar vad som ska skyddas som religion. 

Ännu inga knakningar i dag. Har noll lust att gå upp genom takluckan i badrummet, ut på taket och skotta. Det är högt och läskigt. Jag har läst att tak ska klara 80 cm snö.