I går kväll var jag på förläggaren Lars Hjalmarssons 65-årsfest. Lars stöd och entusiasm var nog avgörande för att Arena kom igång för snart 17 år sedan.

Där mötte jag en legend, Olof Ruin. 80 år eller så. Vi löste Greklandskrisen, gnällde över den europeiska socialdemokratins tomhet och övergick till spekulation om Herbert Tingstens favoritdrinkar. Olof dricker en dry martini varje kväll. Jag nöjer mig med en varje fredag. Det imponerade inte. Olofs blick var skeptisk.

I går kom också spännande ny statistics från Eurostat. Siffror i kolumner och klara kurvdiagram kan få mig i spinn. Här har de jämfört BNP per capita i olika europeiska städer och regioner. Vilka skillnader! Europas fattigaste del Severozapaden i Bulgarien når fram till 26% av EU:s genomsnittliga BNP per capita. Londons innerstad är rikast på 334%. Spannet är svindlande.

I Expressen i dag kommenterar jag krisen i Grekland. Poängen är att en valutaunionen behöver sprida välståndet jämnt för att fungera. Fattiga länder blir annars lätt inlåsta i fattigdom av euron. Men också att krisen knuffar EU framåt. Den ekonomiska krisen är också en politisk. Jag tror det var statsvetaren Sverker Gustafsson som inför euron sade att den kommer innebära antingen europeiskt sönderfall eller en politisk federation. I Expressen skriver jag: "Krisen har uppenbarat Unionens svaga demokratiska grund och har gett Lissabonfördraget underkänt. Europa måste bli en demokratisk federation."

Europastatistiken visar också att skillnaderna mellan EU:s huvudstäder inte är så monstruöst stora (undantag Bulgarien och Rumänien). Där verkar det ske utjämning. Stockholm har lägre BNP per capita än Prag och bara marginellt högre än Bratislava (Det var en nyhet, eller hur?). Men att skillnaderna går mellan dessa städer, präglade av statsbyråkrati och finansindustri, och resten av länderna. Även i Sverige. Stockholm ligger 164% av EU:s genomsnitt. Överiga Sverige mellan 110 och 120%. Klyftan är mäktig.

George Soros skriver om Grekland och EU i DN i dag. Han efterlyser ett finansdepartement till euron, en aktiv unionspolitik. Han är smartare och mer precis än jag i Expressen. Men vi är nog ense. Krisen kräver nya institutioner i unionen, mer gemensam politik.

Olof Ruin och jag enades om att Herbert Tingsten nog drack både dry martini och manhattan.