Greklands fall är obönhörligt. År efter år har finansministrar suddat i bokföringen. Korruption blivit moralens norm. Svindlarna har nu dragit sig tillbaka till lantliga palats och låst grindarna. Utanför står folket och undrar var deras pengar tog vägen. De ropar på rättvisa. Men möts av tevesända presskonferenser.

På bänkarna vid torget sitter de äldre och minns militärkuppen 1967, juntan och de hårda åren. Det var som i går.

Greklands väg mot möjlig konkurs är hela kontinentens politiska kris. Tiden vänder, skrev ofta Herbert Tingsten om samtidens skred. Nu vänder Europa. Men i vilken riktning och på vilket sätt är det ingen som kan förutsäga. Skalvet från Athen sprider sig över hela södra Europa. Inget kan längre hemlighållas. Spaniens ekonomi är nära sammanbrott. Portugal på samma väg. Och vad händer när Berlusconis bokföring ska granskas? Det som nu öppnar sig är finanskraschens andra säsong – den europeiska. Våren 2010 kan bli mer panik än återhämtning.

Kanske är detta sanningens ögonblick då alla inser eurons och unionens konsekvens: att ett lands kris är allas gemensamma, att en huvudstads fattigdom är allas angelägenhet.

En gemensam valuta fungerar när utveckling och tillväxt fördelas med jämnhet. Utan fördelningspolitik låser euron fattiga länder i underläge. Ropen från de låsta grindarna i Grekland riktar sig mot alla euroländer, mot hela EU.

Den akuta krisen är ekonomisk. Men den avgörande är politisk. Grekerna hade just valt en reforminriktad socialistregering. De möts i stället av regler från Bryssel om nedmontering av gamla reformer. Kanske nödvändiga. Men de kommer från en makt som ingen kan kräva på ansvar. Vem skulle inte känna vanmakt? Krisen har uppenbarat unionens svaga demokratiska grund och gett Lissabonfördraget underkänt. Europa måste bli en demokratisk federation. Platon var grek, men hade fel om demokratin.

Runt allvarets kärna spelas farliga spel. Som svar på ropen har Greklands regering öppnat historiens svarta låda: ut flaxar gammalt ressentiment över nazityska stölder av grekiskt guld, förstått som att övergreppet upprepas. De stukade finansföretagen har också vaknat till liv. Goldman Sachs hjälpte först finansministrarna manipulera bokföringen, nu har samma kretsar initierat spekulation i resultatet: möjlig grekisk konkurs. Den 24 februari beskrev NY Times handeln med så kallade Credit Default Swaps som casinospel om utlandsskulden. Mekanismen är samma som knuffade Lehman Brothers över branten.

2010 möter Europa våren på Akropolis. Ingen kommer undan.
 Per Wirtén