Att lyssna till när läsarjuryn pratar sig fram till vinnaren av Sveriges radios romanpris är bästa radioprogrammet jag vet. Började i går. Som det bästa ur Expedition Robinson och klassisk kulturjournalistik. Nu hoppas jag på Karolina R förstås. Flickvännen är en roman man inte släpper efter att ha läst. Hörde juryn prata om den nu på sr.se. Underligt att ingen ser hur huvudpersonen Karin är en Betty Draper i Sverige 2010 och Flickvännen en Mad Men där mannen är gangster i stället för reklanguru.

Dokumentärfestivalen Tempo fortsätter. Jag såg flera bra filmer i går. Bland annat Bloody Sunday and Strawberry Pie en underbar holländsk essä om att vara uttråkad, om tiden, om livet och vad vi gör med det. Underbar. Salongen var full. Mannen i stolen bredvid somnade.

Att blogga är ett slags frizon. En plats där jag kan pröva tankar och slutsatser. Ha läsare, men ändå känna frihet. När jag skriver för papper, eller mer "oficiella" digitala som Dagens arena, är jag mycket mer försiktig och noga. Mediet påverkar skrivandet. 

I går på Tempo lyssnade jag också på Susanne Björkmans nya radiodokumentär, som har premiär i radio i april. Vi packade in oss i två små bussar, åkte och lyssnade på dokumentären, stannade i Skärholmen Susanne och Gunilla – som den handlar om – satt och väntade på oss i kyrkan. Orginellt och lyckat.

Om fem minuter börjar nästa avsnitt av SR:s romanpris.