Lyssnade på dig idag debattera med några borgerliga ledarskribenter om fattigdom på Framtidsfokus fattigdomsseminarium, kulturhuset i stockholm. Tycker som vanligt att du gör lysande debattinsatser och håller vänsterfanan högt. Dock blev jag besviken på ditt resonomeng om enbart borgerlighet och inte medelklass som problemet i dagens samhällsutveckling. Du sa nåt i stil med att det idag är så enkelt att svartmåla medelklassen då den istället är en produkt av men också en viktig bärare av välfärdssamhället.
Jag undrar hur du resonerar där egentligen? Jag tycker definitivt att medelklassen måste skuldbeläggas för den kulturella och värderingsmässiga förändring som sker i samhället idag där välfärdssystem och institutioner urholkas på sin ursprungliga mening i rask takt.

Jag har länge efterlyst fler beskrivningar av medelklassen som kulturbärare och normförskjutare i samhället i någon slags ickeideologisk mening, dvs där den stora breda medelklassen genom sina vägval och handlande tenderar att förskjuta samhället i en borgerlig riktning. Tycker dock att Stefan de Vylders anförande vittnade om en sån utveckling där han talar om 20% av befolkningen, både i Sverige och i världen som får det allt sämre emedan övriga upplevt en kraftig välståndsutveckling de senaste decennierna.

Jag tror inte medelklassen per definition är borgerlig men den är defintivt konsumtionsinriktad och det konsumtionsbeteendet riktas lika, oaktat om det är kommersiellt eller offentligt utbud. Det finns gott om folk, runt om i landet, inte minst från 70-talsgenerationen, som från mitten av 90-tal och fram till idag tagit det stora språnget från sina uppväxtideal i någon liten bruksort eller från konforma bostadsområden i utkanten av någon mellanstor industristad. Idag lever de, relativt väletablerade i storstadsområden och i högskolestäder. I dessa orter går också utvecklingen som snabbast med ökat tryck på individuell anpassning av offentliga välfärdstjänster, skolan, omsorg, sjukvård – samtidigt som kollektiva lösningar kan förordas när den egna gruppen och dess beteenden (och framförallt barnen) värnas, tex för bidragen till föreningsidrotten, musik/kulturskolan, bibblan osv.
Medelklassen agerar som konsumenter direkt mot politiker och välfärdsverksamheter, kräver "sin del" av den skattefinansierade välfärden, väljer bort välfärdstjänster av lägre kvalitet. Den släpper i minskande utsträckning till något av egna arbetsinsatser när tex skolgården ska städas eller när dagis måste målas om (bortsett från de egna barnens idrottsaktiviteter som blir ett sätt att skaffa sig meriter på cv eller för att bygga nätverk som är bra för karriär och social status).
Politiker, skolledare och andra välfärdsproducenter om än med så goda ambitioner, sätts på så sätt under kraftig press där de snabbt kan förlora sitt mandat, sitt elevunderlag eller sina anslag.

Det finns ett brott här vad gäller medborgerliga dygder, ett tydligt brott från de värderingar som var givna när jag växte upp, och som jag tror främst drivs av kraftigt förbättrade privatekonomiska/materiella betingelser hos så många människor i kombination med stora förändringar i produktionsförhållandena i dagens arbetsliv. Jag tycker att det känns alltför enkelt att säga att detta brott drivits fram av borgerliga debattörer och borgerlig politik, av borgarna själva eller av new labour inspirerade sossar.
Eller hur menar du?

Läste Fronesis nummer om Borgerlighet som kom för något år sedan. Tyckte som vanligt att vänsterakademiker hemfaller åt sin definitions- och distinktionsiver så till den grad att det blir näst intill ointressant att läsa till slut. Skulle verkligen vilja att fler skribenter och debattörer kunde berätta samtidshistorien om hur samhället under medelklassens tryck (och inte endast mot bakgrund av borgerligt förd politik) omdanas till en butik, för att travestera Bengt Göransson.

Tack Per för svar och jag är nog beredd att hålla med dig om din beskrivning och framförall
t alla det avsnitt som inbegriper alla grupper efter det där +:et. Jag ser även hur många kommer ut ur garderoben i statlig byråkrati och på ledningsskikt i kommuner och landsting. Jag förstår att delar av borgerligheten i Stockholm stör med sin vräkiga livsstil, men uppe i norrland har vi inte denna vräkighet. Vad vi däremot har är en snabbt växande välmående samhällsklass som drivs av sina Foppaideal; med två bilar (varav minst en stadsjeep), större båtar för höga kusten-turer, flera snöskotrar, påkostat inredd sommarstuga vid havet och en lika påkostad fjällstuga, vars föräldrar flyttade upp till norrland som blivande akademiker på 70-talet och som nu utöver medelhavshuset äger en övernattningslägenhet någonstans i bostadsbristens Stockholm där barn och barnbarn kan tillbringa helger och sommarveckor för att få ta del av storstadens utbud. Helt utan reflektion att de skulle leva och tycka felaktigt riktar de nu sina krav mot våra gemensamma välfärdsinrättningar. Ja – du förstår vart jag vill komma och det smakar bittert…

Helt ok att använda vår mejlväxling i blogg eller var du nu behagar.

Kör hårt i ditt viktiga jobb!