Befolkningsmyten

Dagens besked från Socialstyrelsen om praxis vid dödshjälp var en lättnad. Det innebär att människans självbestämmande går först. Jag kan inte förstå annat än att den unga kvinna som utlöst debatten nu kan få den omstridda injektionen så att hon inte behöver lida när hennes respirator stängs av. Och jag kan inte heller förstå annat än att detta innebär att Sverige har den mest liberala praxisen i Europa. Ja, Schweiz med sin sekelgamla lagstiftning om rätten att assistera vid självmord är naturligtvis ännu öppnare.

I min blogg förra veckan skrev jag kort om Socialstyrelsen och migration. Snuddade vid befolkningsutveckling. Av en tillfällighet hittade jag lite fler uppgifter om detta. Jag tror de flesta i min generation fortfarande lever i föreställningen om en hotfull befolkningsexplosion där jorden snart inte kommer räcka till. Vi matades med sådana intensiva skräckscenarior under många år. Det var befogat. 1972 hade världen födelsetal på 6,0. Men nu är de nere på 2,8 och fortsätter sjunka. För att en befolkning inte ska minska krävs födelsetal nära 2,0.

Alla vet att födelsetalen ligger under 2,0 i nästan hela Europa. De flesta klarar läget genom invandring. Men några länder får räkna med klart sjunkande befolkning, särskilt i östra Europa, under kommande årtionden.

Allvarligast är det i folkrika Asien. Sydkorea, Taiwan, Kina, Japan har siffror långt under 2,0. Innan Kina blir rikt har det blivit ett land av åldringar. Japan kommer ha 20 procent färre invånare 2050 än nu, om inget förändras. Samma decennium kommer Indien passera Kina som världens mest befolkningsrika. Världen kommer inte svälla upp av människor, utan magra av.

Glöm alla invandringsfientliga scenarior om hur människor från överfolkade länder väller in över EU:s gränser. Världen ser inte sådan ut. Mycket snart kommer människor vara bristvara. Rika länder kommer inte bygga murar för att hålla invandrare borta, men i stället locka och lura in dem. 

Sjunkande befolkningssiffror behöver inte nödvändigtvis betyda sämre liv. Men det kommer ställa helt nya frågor om hur vi ordnar samhälle, arbete och rikedomens fördelning.

Det var med förvåning jag hörde Göran Hägglunds kommentar till Socialstyrelsens klargörande om dödshjälp i dag. Han företräder ett parti laddat med just de värderingar som alltid kämpat mot människans självbestämmande över sin kropp, med hänvisning till Gud och människans  "natur". Ändå välkomnade han dessa mycket liberala regler. Jag gillar Göran. Men vad gör han i det där partiet?

Om två veckor kommer Bruno Latour till Sverige för att föreläsa. Han är inte bara vetenskapsteoretiker och filosof utan även kompromisslös fiende till föreställningen om en "mänsklig natur", ja till begreppet "natur" överhuvudtaget. Att avskaffa "naturen" är ett demokratiarbete. Jag ska till Nobelmuseet och lyssna. Jag har hört honom en gång tidigare. Då begrep jag nada av vad han sade. Går kanske bättre den här gången. Dessutom blev jag bjuden på middag med honom efteråt. Sånt händer aldrig mig. Vad ska man säga? Nervöst. 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.