Jag har ett tålamodsprövande förhållande med tidskriften Transition. Jag har nog prenumererat i femton år nu. Den anländer oregelbundet. Ibland kommer förnyelsekraven – "betala så missar du inte nästa nummer" – oftare än tidningen. Jag betalar alltid.

Första numret kom 1961. Då i Uganda. Jag har sett de första numrena på ett bibliotek i USA. De var skrivna på maskin och dragna i manuell kopieringsapparat. Häftade för hand. Sedan många år är den amerikansk – men fortfarande om svart politik och svart kultur. När postkolonial teori stod på topp var den enastående. Sedan tappade den sin sving.

Men nya numret är tillbaka i gammal fin form. En rad underbara texter, konstprojekt och bilder om ljus i afrikanska storstäder. Ytterligare några fina personliga essäer i klassisk litterär Transitionstil. Och så pågår ett samtal om mänskliga rättigheter mellan afrikanska filosofer. Nu Ajume Wingo som försöker visa att i Afrika funkar inte den sedvanliga uppfattningen om individuella friheter, utan en mer kommunitaristisk som har gruppen som förutsättning – inte av kulturella orsaker, inget sånt junk, men på grund av människors utsatta och otrygga livssituation. "I am because we are, and since we are, therefore, I am." Hans poäng är inte att en uppfattning om MR är rätt, men att det finns många olika och att i en sammanbunden värld måste de samtala med varandra.

Transition lägger bara ut enstaka texter på sin web. Men kolla den ändå. Transition är ett litet udda underverk; en skör tråd över kontinenter.

I går hörde jag den franska vetenskapsteoretikern Bruno Latour. Låter det torrt? Inte alls. "Vi står nu i situationen när vi måste välja mellan politiken och naturen." Han väljer politiken och förklarar provokativt att naturen måste dö om demokratin ska överleva. Hela kosmos är nu indragen i en politik mycket större än bara " det mänskliga". Varje art, vare levande varelse har fått sin egen lobbyorganisation. Ren orörd natur har upphört existera. Det var skön pep-talk att höra honom.

Och i dag har Sydsvenskan min recension av den rödgröna antologin Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras. Läs här. Författarna hade behövt tillägna sig lite Bruno Latour.  Alldeles för många börjar grunda sina vänsteråsikter på Gud eller "naturen".