Vallmon blommar utanför fönstret. Jag känner mig trött. Helt tömd. Har inte skött bloggen de senaste veckorna. Motståndet har känts tungt. Orden tagit slut.

I går skrev jag reportage från Amsterdam om nederländska valen i Expressen. Sedan tidigare finns också den längre rapporten Det populistiska laboratoriet.

Vänsterekonomen Will Hutton skrev träffsäkert i Observer nyligen om EU-motståndarna. Med anledning av Grekland och eurokrisen. En hård och rättvis passning till Flamman, Vänsterpartiet och andra i Sverige:

"The Eurosceptics will have got what they wanted – a Europe of independent nationstates looking after their own interests. But there is a dark side of Europe. What will be ushered in won´t be a joyful common market bound together by wealth-generating trade. What will emerge will be a Europe closer to the 1930s. Fearful, stagnant and prey to vicious racist and national ideologies."

Skrämsel? Javisst. Men jag är inte fast övertygad om Europatankens idé för att jag svärmar för kontinenten. Men för att den skrämmer mig. Såna som Geert Wilders och Franjo Tudjman har djup förankring.

Nu stänger jag min blogg för sommaren. Återkommer i augusti. Min energi är totalt slut. Måste få ny.

I somma ska jag läsa: Carina Rydberg (så mycket jag hinner), Tony Judts gamla tegelsten om Europas efterkrigshistoria och som alla somrar: Virginia Woolf. Men först Sofi Oksanen.

Och sen ska jag se fjärde säsongen av The Wire en gång till. Vi åker till Portugal i juli. Garanterad värme.  

Har jag sagt att Bengt Göranssons Tankar om politik är ett politiskt testamente underbart att läsa? Den kommer finnas i min bokhylla många år. En liten klassiker, tror jag.

Nu ska jag läsa färdigt korret på min bok om förorterna. Sedan är det studentmottagning hos en bekant. Äntligen sommar.