I sin bok Ill Fares the Land konstaterar Tony Judt att vi lever i en epok präglad av rädsla, en "age of fear", och att längtan efter trygghet därför kommer bli överordnat inom politiken. De rörelser som erbjuder denna trygghet vinner.

Judts lilla bok är på många vis lysande. Men hans svar på socialdemokratins framtid är märkligt konservativt. Det gäller att slå vakt om kärnlandet. Det finns en tendens hos honom att bejaka gemenskap – i första hand inom gamla territorialstater – på bekostnad av frihet och individuell frigörelse. Jag tror det är ett livsfarligt svar på frågan vart europeisk socialdemokrati ska ta vägen.

I våras träffade jag holländska socialdemokrater och kulturradikaler. Många hänvisade till Judts bok. I synnerhet vänstersocialister. Deras svar var att socialdemokratin måste återskapa kopplingen till sina rötter, till arbetarklassen, till den ideologiska kärna de menar gått förlorad. Socialdemokratin måste återfinna sin själ, som en del svenska debattörer brukar säga. Framtiden återfinns i introspektionen.

Jag tror det bygger på en missuppfattning. Socialdemokratin är en rörelse med historisk erfarenhet. Inte en fast ideologi med tydlig kärna. Man har alltid ställt frågan: Var ska vi ta vägen nu då? 

Efter kraschen 2008 har klassiska frågor om jämlikhet, offentligt ägande och statens betydelse fått nytt liv. Ett socialdemokratiskt huvudspår har återvänt. Det tror jag är ett svar på frågan. Trygghetens svar.

Men det andra svaret är lika viktigt: människans frihet. Liberala partier har helt släppt klassiskt liberala idéer om rättigheter, integritet, olikhet och autonomi. De har i stället blivit vänsterfrågor.

Socialdemokratins framtid är två ben: jämlikhets- och välfärdspolitik + rättighetsliberalism. Förr sade man att liberalismen var kluven. Nu är det socialdemokratin som kommer bli det.

Socialdemokrati handlar varken om äkta själ eller nya visioner. Men praktisk politik med en färdriktning alla fattar. I sin fina bok Tankar om politik citerar Bengt Göransson skådespelaren Erland Josephsson: "Låt oss lippa ordet visioner [ … ] Visioner är något som idélösa medelmåttor avkräver andra." Tankar om politik är ett viktigt inlägg i diskussionen med sin påminnelse om civilsamhälle och medborgardemokrati: staten och politiken kan inte lösa allt.  Vänstersocialister tror ofta det.

I går skrev Jonas Gardell i Expressen om sina våndor inför socialdemokraterna. Svårt att fatta. På Studio ett sade han att han ville ha mer passion. Det är lika skarpsynt som att drömma om visioner.

Jag har inte röstat på SAP i något riksdagsval sedan 1994, utan på andra rödgröna. Men nu är min ambivalens inför socialdemokraterna för första gången bortblåst. Jag känner inga tvivel. Det känns lite omtumlande.