Mona Sahlin verkar ha inneburit en kulturrevolution i SAP. Jag har svårt att förstå varför hon inte får någon uppmärksamhet för förändringarna. Politiska reportrar verkar inte ha längre tidshorisont bakåt än max 14 dagar.

Om någon 2006 sagt att de rödgröna skulle vara överrens om så mycket till valet skulle jag skrattat elakt. Ingen skulle tagit påståendet på allvar. Nu är partierna där. Partiledarna i V och MP vittnar om vilken skillnad det blev med Mona Sahlin. Plötsligt kunde man prata med socialdemokraterna. 

Jag tror inte vi som står utanför SAP fattar vidden av det rödgröna. För socialdemokraterna innebär det ett epokskifte för egen identitet. Ett erkännande att socialdemokraterna inte längre har power att regera själva. Ett erkännande att de inte längre är det normerande partiet till vänster.

Mona Sahlins svar på den europeiska frågan om socialdemokraternas vägval är att öppna sig, bilda koalitioner, dra till sig andra rörelser. Att överleva genom energi och idéer från andra. De socialdemokratiska idéerna kan dominera, men inte de socialdemokratiska idéerna.

I sin bok Möjligheternas land adderar hon tre nya moment till socialdemokraternas gamla idéarv. 1. Frihetsbegreppet och vänsterns uridé om individuell frigörelse. Jämlikhetspolitik motiveras som förutsättning för frihet. 2. Små företag och entreprenörskap. Hon skriver nästan inget om socialdemokraternas traditionella lojalitet med exportindustrins storföretag. Det är ett stort perspektivskifte. 3. Det rödgröna som strategiskt långsiktigt vägval, inte som bara valtaktik.

Allt är inte bra. Man hon förändrar partiet. Försöker vända ansiktet mot framtiden, i stället för att backa in i den. 

Jag uppfattar inte boken som ett steg till höger. Den ligger fast i gammal svensk socialdemokratisk erfarenhet: Så mycket marknad som möjligt, alla regleringar som är nödvändiga.

I augusti gjorde jag fyra samtalsintervjuer med Sahlin. Fyra bokhandlare i fyra städer. Vi pratade idépolitik i 45 minuter på varje ställe. Sedan frågor från publiken. Vanlig politisk seminarieform. Jag hade roligt hela tiden.  Hennes låga förtroendesiffror är gåtfulla.

Sahlin har inte läst Cruddas och Nahles socialdemokratiska manifest Att bygga det goda samhället från förra året (kolla under "Socialdemokratin 1"). Men hennes bok andas samma luft. Lite oväntat framstår hon plötsligt som en av den europeiska socialdemokratins mest intressanta partiledare. Det kommer Henrik Brors aldrig fatta.