I morgon åker jag till Paris. Vi har hyrt en liten lägenhet en vecka. Nina Bouraouis senaste roman Kärlekens geografi är liten och parisisk. En kärlekshistoria, med nätkontakt, helt utan komplikationer, utan dramaturgi, utan olycka. Kan man skriva så? Känns som hon gjort ett experiment och försökt. Bouraouis tidigare romaner har varit hårt laddade med just konflikt: migration, sexualitet, kön, klass och berättare sönderslitna av alla dessa tillhörigheter och längtan bort från dem, ut ur den egna kroppen till befrielse från inlåsningar. Nu bara sensualism och glädje. Fungerar lite så där som bok, men ändå fin som ren läsnjutning. Sensualismen är så påtaglig att man känner den i egna kroppen. Bouraoui skriver så man dör. Nu också.

På tisdag mellanårsval i USA. Kommer bli en massaker på politiskt förnuft. USA uppskattar populistiska rörelser som nu Tea Party. Populismen har många gånger varit vänster, men under senare decennier mest höger. Det finns en reflex att gilla sånt bland amerikaner. Jag uppskattar den reflexen. En genuin skepsis mot "de som bestämmer". Men Tea Party är en samhällsfara. 24 procent av republikanernas väljare anser det möjligt att Obama är "Antichrist". Paradoxen är att Tea Partys egentliga politik bara har marginellt stöd. I stora sakfrågor har demokraterna de senaste årtikondena haft klart stöd från befolkningen. Samma sak med grundläggande värderingar – moralhögern förlorar mark varje år. Men känslan att rösta mot makten i Washington är alltid stark i USA.

I Nina Bouraouis roman hittade jag en av de vackraste meningar jag läst: "Vi var alla Andra människor".

Sittande president förlorar alltid första mellanårsvalet. Det är regel. bara två gånger under 1900-talet – de exceptionella åren 1934 och 2002 –  har motsatsen inträffat. I genomsnitt tror jag presidentens parti brukar förlora 32 platser i representanthuset och 2 i senaten. Men i morgon kommer bli mycket värre. Bästa stället för opinionsmätningar är Realclearpolitics.com. Och nyligen skrev Michael Tomasky väldigt bra analys (som vanligt) i NY Review of Books: "How Bad for Democrats?"

Om du ännu inte läst Nina Bouraoui är det dags. Jag vet ingen europeisk författare i hennes generation jag läser med större nyfikenhet. Allt översätts till svenska (tack vare Elisabeth Grates bokförlag) och hon har snabbt fått hög status bland författare och kritiker. Mina onda tankar från 2006 är klart bäst, men kanske inte den man börjar med. Pröva Pojkflickan eller den nya Kärlekens geografi.

"Andra människor var inte andra människor. Deras liv var inte ett liv. Vi var alla Andra människor. Vi var alla Livet." 

Men nu laddar jag för Paris med gammal Maigret – Paris i höstdimma och en död man i gula skor.