Thomas Sjöbergs porträtt av manlig hovkultur har nu noga avrättats för att vila på anonyma källor. I SvD påminner Dick Harrison om häxprocessernas principer.

Samtidigt läser jag en annan bestseller om beskuren furstemakt: Bob Woodwards Obama’s Wars. En exceptionellt detaljerad berättelse om hur Barack Obamas maktkrets brottats med Afghanistan. Skulle man skicka fler soldater eller inte? Woodward återger exakta repliker och gräl han aldrig hört. Han avslöjar generalernas arrogans, registrerar hur presidenten fördelar sin gunst och spelar upp ett drama i imperiets innersta rum – en hårt maskulin hovkultur. Alla Woodwards källor är anonyma. Alla återgivna samtal har utspelats i låsta rum. Bokens källkritiska problem är enorma, men alla gör som jag och läser med största allvar.

Bob Woodward skriver om krig och Vita husets ”Situation room”. Thomas Sjöberg om rika mäns förakt för kvinnor och fyllesuddiga strippklubbar. Är det därför anonyma källor är trovärdiga i ett fall och häxprocess i det andra? Båda tjuvlyssnar – men på olika aspekter av maktens kulturer. Det ena kallas allvar. Det andra skvaller. Dick Harrison tycker Sjöberg borde skrivit om viktigare saker, och föreslår kungens tankar om modern konst.
 Per Wirtén