I dag har jag en artikel på Expressens kultursida. Karin O beställde en helt annan, som jag var inställd att skriva. Men när jag legat på soffan i vardagsrummet en stund, med anteckningsboken på magen, blev det nåt helt annat. Kanske för dystert. För svart. För apokalyptisk. Men det var en text som jag helt enkelt var tvungen att skriva. Den trängde sig förbi allt annat. "Vi har passerat in genom rädslans politiska portar. Nu hör vi hur de långsamt sluts bakom oss."