I går läste unga Sverigedemokrater poesi utanför Dramaten. De ville konkurrensutsätta Poesifestivalen och framhäva äkta svensk litteratur. SDU:s ordförande läste ansträngt storsvenska rader av Vilhelm Moberg – även i SR:s Studio ett. Fantastiskt att han valt just Moberg. VM skrev romaneposet som definierade "svenskhet" för min föräldrageneration. Svensken som migrant på väg mot nytt hemland, där de lät sina minnen, sin kultur och religiositet förändra och skapa USA. En kärleksförklaring till de människor som vågar flytta över gränser och kontinenter för att förverkliga drömmar och öka sina livschanser. I dag har eposet fått nya läsare: de som anlänt till Sverige och känner igen sig. Utvandrarsviten har fått helt ny aktualitet. Mobergs skildring av migranters olika strategier att hantera livet i nytt land påminner om de berättelser som nu kommer från Europas storstäder. Jag läste hela sviten för två år sedan och blev osäker om jag läste en berättelse om 1800-talet eller 2000-talet. 

Moberg var kulturradikal. Han älskade USA som invandrarkontinent. Jag har för mig han bodde periodvis i Kalifornien när han skrev Utvandrarböckerna. Han representerar allt SD avskyr. Nu läser de honom som försvarare av endimensionell svenskhet. När han i själva verket försvarade just det Sverige som finns utanför min dörr: ett land som förändras av invandring.

Samtidigt som SD läste poesi vid Nybroplan var jag på seminarium i Kulturhuset om hur Stockholm ska växa. I första hand om de renoveringar som nu väntar i miljonprogrammets stora stadsdelar. Där var bl a Magnus Andersson, "general" för det gigantiska Järvalyftet. Efter att först gått på pumpen när invånarna protesterade mot att bli överkörda har hela projektet fått ny riktning. Det låter rätt. De tiotals miljarder Svenska Bostäder fått in genom ombildningar till bostadsrätter i gammelstan ska nu användas för att bygga nytt och bygga om några av kommunens fattigaste, men mest dynamiska och myllrande, stadsdelar.

I dag skriver jag om Boultbeeskandalen på Dagens arena, som egentligen handlar om just det vi talade om i Kulturhuset.

SD:s förvirring om Moberg är betecknande. De verkar inte se det Sverige de hela tiden talar om. Sverigedemokrater är som främlingar i sitt eget land. De har ju noll koll på sin egen kärnfråga: Sverige och svenskhet. När jag rör mig i min hembygd, i Huddinge, möter jag ett universum av berättelser, minnen, språk och världsbilder. Det är Sverige.

Jimmie Åkesson lever i ett land som inte finns.