I dag har jag första föreläsningen i år om min senaste bok, Där jag kommer från. Almanackan är full av bokningar resten av våren. I dag är det möte på en "borgerlig salong" i Stockholm. Ja, det finns tydligen fortfarande sådana. Kulturellt intresserade samlas för att samtala och dricka kaffe.

Jag saknar tevereklamen med Duracellkaninen som jag inte sett på länge. Den gör mig alltid glad. Fungerar som ett slags peppning och möjligen även självbekräftelse. Det är ju så jag känner mig. Seminarier, blogginlägg, recensioner, artiklar. Det finns inget slut. De med bäst batteri överlever. Jag är en Duracellkanin.

Jag får energi av frihetsvågen i Nordafrika. Följde demonstrationerna i Egypten och Libanon på Guardians livebevakning i går. Jag blir rörd. Människor är så modiga. Jag har skrivit ledare på Dagens arena i dag.

I helgen såg jag A Winter's Bone och blev lite konfunderad. Det är sannerligen ett starkt porträtt av ung kvinna i samhällets utkant (amerikansk outsiderliv i the Ozarks vilda skogar i Missouri). Men den efterlämnade en känsla av dysterhet. Hennes styrka ledde ju inte till befrielse från familjernas kriminella hierarkier. Filmens berättelse var ju i stället en om socialisering in i outsiderlivets stenhårda ordning. Hon prövades och accepterades. När den stenhårda slutscenen slocknade ville jag bara ropa "NEEEJ".