Jag har väntat hela dagen på att journalister ska följa upp Uppdrag gransknings inslag i går om Ingvar Kamprad. Men det är tyst. Kamprad verkar vara som Sverigedemokraterna: en gås. Alla upplysningar om hur det verkligen förhåller sig rinner av.

Det handlar naturligtvis om pengarna. Inte att han tillhör världens mest förmögna. Inte att han skatteplanerat minutiöst. Men själva hyckleriet. Han har alltid sagt en sak – men varit en helt annan. 1990 i teve: "Jag äger en mycket liten förmögenhet.". Uppdragning granskning blev en rysare på jakt efter pengarnas väg, via brevlådeföretag, tomma spökkontor och sedan en pansarvagnstät juristfirma i skatteparadiset Lichtenstein. För varje minut föll myten om Ikea och Ingvar Kamprad som det schyssta folkhemssvenska företaget som barren på gamla vissna julgranar.

När SVT  till sist lyckades hitta honom för att få kommentarer ropar han i vinternattens mörker: "Du är sjuk i huvudet" och "Du är jävligt snurrig att ställa sådana frågor". 

Där borde en myt vara slut. Den beundrade kejsaren stod naken. DN hade en syrlig liten kommentar på ledarplats. Och Expressen tar ställning för den nakna kejsaren: det är synd om honom. Bara för att SvT mycket vänligt gör samma sak Expressen brukar göra brutal: ber om en kommentar.

Vad är det för fel med svenskarna och deras hjältar?

I Egypten verkar en annan kejsare också vara på fall. I morgon är det fredag. Människor är lediga efter lunch. Mohammad al-Baradei kommer delta. Det blir en spännande dag.