Frågorna:

1. Under en ganska lång tid har det kommit innehållsfattiga nyheter om lokala demonstrationer, strejker och uppror i Algeriet. Men kommer de våga språnget till en tunisisk revolution? Minena från inbördeskriget på 1990-talet är fortfarande starka. Ingen vill ha en repris.

2. Kommer branden ta språnget över Sinai och Röda havet, från Nordafrika till Mellanöstern? Jag undrar. Min gissning är att Gaza kan bli länken. Jag kan inte tänka någon annan. Men hur stor är chansen?

Konsekvenserna:

1. I en demokratisk region kommer Israels villkor förändras drastiskt. Deras ständiga brott mot människors rättigheter och arroganta framfart kommer aldrig tolereras. De har kunnat bomba och döda med arabiska diktatorer som skydd. När skölden faller ändras spelreglerna. På kort sikt kan det bli ödesdigert för Israel. På lång sikt den enda möjliga vägen.

2. Under Osloprocessens första år vävdes drömmar om det som nu sker. Jag skrev min första egentliga bok Berättelserna – Mellanöstern efter kolonialismen i den korta glipan. Jag minns hur man till och med i Syrien började tänka i helt nya termer. Sedan stängdes dörren. Israeler och palestinier lckades aldrig förvandla Mellanöstern till ett nytt EU – som man faktiskt talade om. Det blev folken, multituden, myllret i Tunisien och Egypten som kanske lyckades. Nu är det dom som är handlingens centrum. Vilken förändring!

3. Ingen tror väl längre att Turkiet nånsin blir medlem i EU. Men processen var kanske den nödvändiga katalysatorn för att förändra landet. Om Nordafrika och Mellanöstern verkligen demokratiseras kommer Turkiet vara förebild. De kommer vända sig söderut. De kan använda politisk soft power på europeiskt manér. Deras utrikespolitiska aktivism kommer öka.

4. Europas blickar kommer vändas söderut och mot Medelhavets östra kuster. Istanbul och Kairo kan bli metropoler av enorm betydelse. Banden mellan Nordafrika och Sydeuropa är så enormt starka: människor, pengar, handel, kultur. Den som inte förstått kan ta en trip till Marseille. Mellan låg ett hav som drog en gräns. Nu kan det bli ett hav som förenar. Konsekvenserna blir oöverblickbara.

5. 1938 avslutade libanesen George Antonius sin klassiska bok The Arab Awakening. Han beskrev den första moderna arabiska frihetsrörelsen från 1800-talets slut fram till de stora bakslagen efter första världskriget då ländernas drömmar om frihet förvandlades till koloniala ockupationer. Nu skrivs kanske fortsättningen. Efter så många år av ofrihet händer det igen: The Arab Awakening.

6. Nu är ett ögonblick när alla måste få drömma.