Jag har svårt att hinna nu. Har börjat skriva på ny bok. 28 skrivna sidor på två veckor. Det går långsamt, men känns effektivt.

I går tänkte jag blogga om Tove Lefflers lilla men viktiga text om kultrarbetares villkor i DN: "Vi är kulturens underklass". Jag hann inte då. Men gör det nu.

Hon skriver om hur frilansare har blivit kulturlivets proletärer. Det är verkligen sant. Få branscher uppvisar ett så enormt avstånd mellan inside och outside. Kulturen är ett laboratorium för rättslös arbetsmarknad och en nyliberal dröm. Men det diskuteras sällan. Hela poängen är ju att kulturarbetet klyvts. De som är inside – har fasta tjänster på kultursidor, förlag, institutioner – vill helst slippa debatten.

Hela föreställningen att det finns en enad kultursektor har slagits sönder. Kultursidornas redaktörer, förläggare och teaterchefer tillhör samhällets välbetalda. Deras frilansande producenter, de som verkligen gör jobbet, har allt mer usla ekonomiska villkor – ja, det är inte bara dåligt, under min tid som yrkesverksam har ersättningarna sjunkit.

Tove Lefflers debutroman Den kärleken från förra året är fin. Hon är en skribent som försöker hitta ett eget språk. Inte låta som alla andra, ganska strömlinjeformade välskrivande svenska debutanter. Jag hoppas hon kan hitta pengar och tid att fortsätta. Trots de villkor hon uppmärksammar i DN.