Nyheterna från Libyen är hemska. Uppgifter om 200 döda. Många skjutna i huvudet och ryggen. Det är tyst från EU och tyst från den svenska regeringen. De upprepar samma passivitet från de egyptiska revolutionsdagarna. Carl Bildt gav aldrig stöd för demokraternas krav på Mubaraks avgång. Kommer han stödja kraven på Kaddafis?

Bristen på moralisk och politisk ryggrad är outhärdlig. De som kämpar för frihet i Libyen behöver känna stöd från Europa. Men även vi behöver höra att politiska ledare i Europa bekräftar de demokratiska reflexer vi förutsätter att de har.

Europas politiska etablissemang förlorar nu politisk heder, inför både nordafrikaner och européer.

Jag förstår att statsledningar behöver ta hänsyn till olika realiteter. Men just nu måste den hänsynen vika för övertygelsen.

Nu åker jag till Nice några dagar. Där är plus fjorton och sol. Jag ska jobba. Läsa och gå på gator. I väskan ligger böcker av Albert Camus, Thomas Mann och Anton Tjechov. När jag hämtade upp dom från magasinet i Huddinge bibliotek kände jag mig som en kultursnobb. Kulturministern skulle föraktat mig.

Från Nice kan man spana över Medelhavet. Där patrullerar kanonbåtar från Frontex för att "skydda" Europas kuster mot flyende demokrater från Libyen. Jag mår illa. Kan nån ta mig härifrån?