Europa försöker hålla masken uppe. Men den beska sanningen om revolutionerna i Nordafrika är att Europa inte betytt någonting. Händelserna är en rak illustration om vår krympande betydelse. När historien så smånngom skrivs misstänker jag att både Ankara och Washington varit mer aktiva. EU:s politiska elit har visat mer skräck för flyktingar i fiskebåtar än övertygat demokratiskt patos.

Upproren söder om Medelhavet kommer påverka Europa mer än Europa påskyndat revolterna. Betydelsen kan bli lika stor som Berlinmurens fall 1989, lika oförutsägbar och lika positiv.

Jag drack kaffe med fyra vänner i dag. Alla hade tänkt samma sak: Vilka konsekvenser får demokrativinden för Europa? Vi måste göra nåt till i höst. Kanske en seminarieserie? Effekterna kommer märkas långsamt, men med stor tyngd.

Teheran 1979. Berlin 1989. World trade center 2001. Tahrirtorget 2011.