Nu ser jag att Timothy Garton Ash också sagt nej till flygförbudszon över Libyen. Hans argument är att regimens våld inte är tillräckligt brutalt och omfattande. Man kan inte ingripa mot allt våld. Det kan låta kallhamrat. Men är ett relevant argument.

Han avslutar sin artikel i Guardian som en grekisk tragedi: "Above all, any form of armed intervention by the west – and the US military says a no-fly zone would require initial bombing of Libyan radar and anti-aircraft facilities – would spoil the greatest pristine glory of these events, which is that they are all about brave men and women liberating themselves."

Ursäkta, men det tycker jag faktiskt låter rätt cynisk: hellre döda hjältar än att den revolutionära glorian rubbas av utländska flygplan.

Och nu när jag ska länka till Ash ser jag en nyhetsartikel på Guardian att USA:s FN-ambassadör Susan Rice förklarat att USA vill få genom ett FN-beslut som inte bara innebär flygförbud utan även bombningar av libyska tanks. Det är ju en politisk helomvändning i Washington. UK, Frankrike och även Tyskland har ställt sig bakom. Arabförbundets ställningstagande verkar ha varit avgörande.

Susan Rice: "We are interested in a broad range of actions that will effectively protect civilians and increase the pressure on the Gaddafi regime to halt the killing and to allow the Libyan people to express themselves in their aspirations for the future freely and peacefully."

Säkerhetsrådet kommer besluta i dag. Utan beslut blir det inget ingripande säger Hillary Clinton.