Jag kan inte släppa tanken på Joakim Dungel. Varför väcker mordet så lite uppmärksamhet? När svenska soldater dödas i Afghanistan piskas det fram något slags landssorg. När en hjälparbetare som tror på människorätten jagas och mördas av afghanska frihetsfiender blir det inte mycket mer sagt än små beklaganden. Hans död påminner om en gammal fråga: Vad ska man göra åt fascismen? Jag läser om Pakistan där mörkret verkar sänka sig för varje vecka. Kriget i Afghanistan har blivit som ett oljeborrhål där det svarta väller ut i mäktiga tunga vågor och sprider sig över städer, floder och berg.