I nya Arena (2/11) beskriver Devrim Mavi 10-talets politiska landskap i sin ledare. (Den verkar inte utlagd på nätet, ännu, kommer säkert snart). Hon identifierar två poler. Det socialdemokratiska manifestet "Att bygga det goda samhället" (som jag kommenterat många gånger) och konservativa Phillip Blonds synnerligen intressanta bok Red Tory som är en rasande uppgörelse med thatcherismen – och i viss mån en intellektuell grund för Cameron.

2008 förändrade verkligen samhällsdebatten. Nu märks det. Och Devrim Mavi visar hur. Läs och spara. Förenklat kan man säga att socialdemokratin (trots usla valresultat) och konservatismen är tillbaka som Europas bärande politiska pelare. Liberalismens långa epok (1985-2008) verkar över – på gott och ont. Nu pratar man återigen om gemenskap, statens ansvar och samhället. Devrim slutar så här: "Vems goda samhälle och vilken vision av gemensamhet – det blir 10-talets politiska fråga." 

Men Devrim Mavi glömmer en politisk kraft som inte får underskattas, men som passar in läskigt väl i hennes slutsats. Jag tänker på den nationella högern med Geert Wilders som modern portalgestalt. För dem är "gemensamhet" och "vi" – men i slutna, begränsade och uteslutande  betydelser – själva nyckelbegreppen. I Danmark och Nederländerna verkar stora liberala partier valt nationalisternas svar på frågan om gemenskapens gränser. I Sverige är det just det liberala partiet som i flera år snubblat omkring i samma gränsdragningsträsk. Blir det de liberala partiernas väg ut ur sin egen kris?