Det är bara en tidsfråga innan det första europeiska partiet tar plats. Europaparlamentets status och makt har successivt ökat – dels genom Lissabonfördraget, men också genom att parlamentet själv skapar makt. Det har blivit intressant att finnas där. Vid förra valet försökte ett udda parti baserat på Irland bli övernationellt, men gjorde noll framgång. Snart kommer någon annan politisk entreprenör göra bättre försök.

En av bloggens läsare (tack, Karl!) tipsade mig om en ny rapport från parlamentets Konstitionsutskott med förslag på regler för offentlig finansieringav europeiska politiska partier. Kvarnarna mal långsamt. De hänvisar till beslut från Kommissionen 2007 och konstaterar att det är hög tid för tydligt formellt erkännande av europeiska partier, en förutsättning för ökad demokrati. 

I förslaget påpekar utskottet att partierna i dagens parlament är paraplyer för medlemsländernas partier. Det man nu tänker är självständiga partier. Det skulle t ex kunna innebära att ESP (Europeiska socialdemokratiska partiet) kan frigöra sig från de nationella partierna. Den som vill kan då bli medlem i ESP utan att vara partiansluten i sitt hemland, och ESP kan driva politik och skriva program utan att först fråga Juholt och andra partiledare i olika huvudstäder. Stort steg framåt "to creating a European polis, a political space at EU level, and a European democracy", skriver utskottet.

Självständiga europeiska partier skulle förändra både debattens och politikens villkor i Europa. De skulle bryta upp dagens oklara och geggiga maktstrukturer. De skulle innebär ett viktigt steg mot en mer federal demokratisk ordning.

En av de segaste myterna är att partigruppena i Europaparlamentet inte håller samman. De flesta röstar efter nationellt intresse, brukar det sägas. Det är inte sant. I boken Whats´s Wrong With the European Union and How to Fix It redovisade statsvetaren och EU-forskaren Simon Hix undersökningar som visar att Europaparlamentariker redan i dag röstar efter ideologisk tillhörighet, inte efter nationell. Europeiska parlamentariker är lika partitrogna som den amerikanska kongressen.

Europeiska rådet, medlemsländernas regeringschefer, kommer helt säkert försöka sabotera utvecklingen. De gör just nu allt för att behålla makten över Unionen, och inte släppa den till självständiga och folkvalda Europapolitiker. Det verkar gälla även svenska S, MP och V. De har inte förstått att epoken med socialdemokrati och jämlikhetspolitik som nationellt begränsat projekt är förbi.