Bloggen har legat nere så länge att skäms. Först för att jag hade så himla mycket annat att skriva. Och sedan av ren lättja. Nu är det dags igen
Jag har två frågor, som borde ställas av många, men ändå lyser med sin frånvaro.
1. Är det verkligen så katastrofalt om Grekland tillåts gå i konkurs – eller får en radikal skuldavskrivning? De räddningspaket som sys ihop, och innebär en hårresande "inre" devalvering, verkar inte förbättra landets läge. Misstanken föds att de i första hand är till för att rädda de tyska och franska banker som lånat ut pengar till Grekland. En konkurs skulle säkert utlösa en ny stor finansiell kris, men vilka kriser kommer inte dessa ständiga krispaket att leda till? Grekland kommer tvingas lämna euron. Men det kommer valutaunionen överleva. Ökar inte chansen för det grekiska samhället att återhämta sig efter en konkurs? Jag bara undrar. Är det nån som vet? Argentina ställde väl in betalningarna för några år sedan, och återhämtningen blev ju enorm. Direkt efter finanskrascehn i USA skrev två IMF-ekonomer Eduardo Borensztein och Ugo Panizza en artikel där de gick genom erfarenheterna från de länder som ställt in betalningarna 1824 – 2004. Jag har inte läst. Men kanske ett bra tips att googla fram för den som har tid.
2. Hur länge ska bombningarna av Tripoli fortsätta? Syftet var att skydda civilbefolkningen. När FN-resolutionen kom och de inleddes var de nödvändiga – och kom som en lättnad, de hindrade en massaker i Benghazi. Men nu börjar det bli dags att fråga hur länge de ska fortsätta. FN-resolutionen sade inget om att största regimen. Och hur många tror man kan bomba bort en familj med feta bankkonton som vet att åtal och fängelse väntar om de ger upp? Jag bara undrar. Och jag är förvånad att inte fler ställer frågan. I synnerhet bland de som i likhet med mig välkomnade insatsen. Det måste finnas bättre sätt att stödja demokratirörelser och revolutioner än BARA genom bomber.
Jag är också lite förbryllad av att ingen verkar rapportera från det fria Benghazi. Vad händer där? Hur utövas makten? Tystnaden skapar farhågor.
I lördags skrev jag ledare i Dagens arena om Syrien. Den ansluter till mina frågor om Libyen.