I dag skriver jag i Expressen om den nya konservativa vågen i Europa. Den som växer under Dansk folkepartis paroll "Det måste finnas en gräns". I den nämner jag Hans Zetterberg. Timbro har nämligen gett ut en antologi med några av hans gamla texter. När jag läste dem på 1990-talet var hans socialkonservatism apart. Men nu känns den plötsligt som skrämmande nära samtidens andhämtning.

Jag kan rekommendera Zetterberg, texter i urval för den som vill spana på samtiden med hjälp av en gammal mans betraktelser. Man blir lite nervös. Det är Roland Poirier Martinsson som gjort urvalet och Johan Hakelius skrivit förord.

I våras diskuterade jag boken med Roland på Linköpings universitet. Inför det summerade jag Zetterbergs socialkonservativa värderingar.

• En så djup avsky för moderniteten att han i samma artikel, 1987, kunde omfamna både postmodernismen och katolska kyrkan.

• En lika stark avsky för jämlikhetstanken – som ruinerat Sverige.

• En övertygelse att lokala traditioner och sedvänjor går före abstrakta rättigheter, som t ex olika deklarationer för mänskliga rättigheter.

• En tilltro till naturliga och naturgivna hierarkier. Över- och underordningen ska ges legitimitet genom värdighet, civilitet och respekt. "Hierarki är kärnan i konservatismens samhällsordning," skriver han.

• Om man tvingas välja mellan individen och familjen, väljer han alltid familjen.

• En samhällssyn där omsorgssektorn ska skyddas från både marknad och stat – den tillhör den lilla världen, familjen och idealiteten.

Han är lite för gammal, lite för väl bevandrad i konservativ idéhistoria, men ligger ändå nära den nya borgerlighetens framväxande världsbilder – de man börjar finna i Stockholms innerstad: i Vasastan, runt Odenplan och snart även på Södermalm. Nu används en annan vokabulär; nya signalord, hybrider och förklädnader uppstår. 

Men om man vidgar perspektivet så är hans idéer märkvärdigt aktuella i Europa. Skiftet från nyliberal dominans till en socialkonservativ är finanskrisens politiska utfall. det påverkar även europeisk socialdemokrati. Läs Håkan Bengtssons ledare i senaste Arena som diskuterar samma skifte.

I våras läste jag också Herbert Tingstens gamla handbok De konservativa idéerna (de han avskydde) från 1930-talet. Upplevelsen hur en del av dessa gamla skuggor är på väg tillbaka in i politikens center court var slående.